Aftonbladet – 24 januari 1860, sida 1

———— !-å ——————— TT matsäcksknyte (icke tungt att bära) liggande bredvid hönom, stod vid en hög af krossad sten? Hade kanske fåglarne bragt honom en smula deraf, på samma vis som de kringföra och utså ogräsfrön? Vare sig nu härmed huru som helst, säkert är, att väglagaren denna hela morgon sprang, som om fienden varit efter honom, utför backen, i damm upp till knäen, och icke stannade förrän vid brunnen: Alla menniskor i byen voro vid brunnen, der de stodo på sitt vanliga tafatta vis och hviskade sinsemellan, men utan att hos dem kunde märkas andra sinnesrörelser än nyfikenhet och öfverraskning. Korna, som hastigt blifvit tagna hem igen, och förhvilka man hade lagt någonting att tugga på, stodo och sågo sig: omkring med dumma blickar eller lågo och idisslade någonting, som de i bast ryckt åt sig på den oförmodade hemfärden, och som föga fönade det besvär de nu gjorde sig med det. Somliga af herrgårdsfolket, och somliga af postgårdsfolket, och alla uppbördsmyndigheterna voro beväpnade mer eller mindre, och stod i en hop på andra sidan om den lilla bygatan; och det syntes på dem rätt väl, att de alldeles icke viste hvarföre de stodo der, och hvad de egentligen hade att uträtta. Den gamle väglagaren hade allredan framträngt midti hopen af fermSN SA göda vänner, och slog sg för bröstet med sin blåa mössa. Hvad kunde allt detta bebåda? och hvad kunde det bebåda, att monsieur Gabelle svängde sig: upp På en häst bakom en dräng, och att bemälde re a a (oaktadt hästens dubbla börda) i gålöp iksom å i Birgers LöMOres SSNERNEAren : g Det bebådade, att det ru fans ett stenansigte till bland de många stenansigtena på slottet. 2 Medusa-ansigtet hade ännu en gång sett på slöttet under natten och tillagt det felande stenan igtet, hvarpå det tade väntat i vid pass tvåbundra år. Det låg lutadt på herr markisens hufvudgärd. Det såg ut som en fin masque, hvilken