Aftonbladet – 24 januari 1860, sida 1

gen solen vidrörde topparna af de tysta träden och strålande höjde sg öfver berget. I morgonsolens glöd tycktes slottsbrunnens vatten förvandladt till blod, och stenansigtena djupt rodna. Fåglarnes morgonpsalm ljudade stark och klar, och på den väderbitna fönsterposten till herr markisens sängkammare sjöng en liten fogel sin visa med full hals. Härötver tycktes närmaste stenansigte blifva pådet högsta förvånadt, så att det med vidt upspärrad mun gapade förfärligt. SR Solen var nu fullt uppe, och det började bli rörelse i byen. Fönsterluckor öpnades, rankiga dörrar uplästes, och menniskor utkommo, ruskande på sig; ty det var ännu kyligt i den friska morgonluften. Så begynte dagens mödosamma arbeten. Somliga begåfvo sig till brunnen, andra ut på åkern; män och qvinnor här, för att påta och gräfva; män och qvinnor der, för att drifva boskapen ut på det magra betet vid vägkanten. I kapellet och vid korset ett par knäböjande figurer; bakom dem en ko, som till frukost frestade å nässlorna vid korsets fot. Slottet vaknade senare, enligt stånd och värdighet, men vaknade långsamt och säkert. Först hade de ensamma björnspjuten och hirschfingarne blifvit röda, liksom i sna forna dagar; sedan hade de lyst som bara guld och silfver. Nu upslogos dörrar och fönster; hästarne i staltet sågo sig om i sina spiltor. och gnäggade möt den inströmmande morgonluften; jägthundar ryckte på sina koppel ochreste sig tf otålighet att Lli lössläpte. ANG Qessa små tilldragelser hörde till Hifvets Vänliga Junk och morgonens ankomst. Men sådant varinu visserligen icke fallet med ringningen i stora slottsklockan, eller språnget upp och ned för trapporna, eller de oroliga figurerna på terassen, eller larmet och skriket i alla vrår, eller det brådskande sadlandet af hästar, och bortridandet i fallt sträck, Hvad var det för vindar, som gifvit en hum 6m denna uppståndelse åt den gråhårige väglagaren, redan i fullt arbete uppe ;å bac: ken ofvanför byen, der han, med sitt lilla