alltså röstetalet är lika f.:r en lön af 1000 rår och något derutöfver, för en inkomst af näring och rörelse till belopp af 400 rdr och för en fastighet med 80 rdr afkastning — så måste också, enligt nu gällande fattigvårdsförordning köpmannen, handtverkasen och andra näringsidkare för sin rörelse skatta till fattigvården minst två och en half gånger så mycket som löntagaren, samt fastighetsegaren kon tribuera, till och med tolf och en half så mycket som ven sednare, och den, som på en gång eger faighet och idkar rörelse, får alltså, enligt berörda förordning, till fattigvården bidraga femton (15) gånger så mycket som löntagaren — allt detta relativt till hvarderas större eller mindre inkomst. På landet, der en annan röstberäkningsgrund, enligt sockenstämmoförordningen, eger rum, är också visserligen missförhållandet emellan hemmansegarens, rörelse sdkarens och löntagarens fattigvårdsafgifter icke så stort som i städerna; men ändå är det äfven der nog betydligt för att böra utjemnas. Öjemnheterna uti allmänna bevillningens fördelving lära redan — efter hvad vi af tidningarne inbemtat — hafva blifvit bebjertade uti det underdåniga betänkande, som den utaf Kongl. Maj:t i Juli 1858 nedsatta komitå för uppgörande af förslag till ny författning i detta ämne aflemnat. Komiterade lära nemligen såsom allmän grundsats hafva uppställt jemnl:k beskattning af all inkomut. Lifligt önskande all möjlig. framgång åt denna grundsats såsom regel — anse vi, lika med komiterades minoritet, det af pluraliteten föreslagna undantag vara principlöst och icke rätt billigt — detta undantag bestäende deri, att en särskild så kallad yrkesafgift från 1 till 3 rdr skulle, utom den af komiten tillstyrkta och till 1 procent af all inkomst antagna samt för alla således lika bevillningen, åläggas den som drifver rörelse och yrke. Oss synes det vara mera rättvist, att nyssberörda lika bevillningsprocent något höjes för alla — i fall behofvet sådant kräfver — t. ex. till 1,, eller 1,, procent. Deremot är det vår tanka, att ett annat andantag från regeln om den lika bevillningsafgiften kulle med allt skäl kunna äfven i den nya bevillningsförordningen införas. Det är nemligen vida lättare att förvalta den förmögenhet. som består af utlånta kapitaler, än att sköta en fast egendom, en tjenst eller en rörelse. Både af denna orsak och på det att åt de fastighetsegare, löntagare och näringsidkare, hvilka äro mer eller mindre gäldbundna, må beredas en möjlighet att af den långifvande kapitaiisten erhålla tillräcklig ersättning för den del ej olott af bevillning, utan äfven af de numera ännu känbarare kommunalafgifterna af alla slag, hvilken billigtvis bör belöpa sig på det i fastigheten eller rörelsen instuckna eller annars gagnade lånta kapitalet — hysa vi den åsigt, att den bevillning utaf in komsten eller räntan af utlånta medel, hvilken låntagaren, när räntan öfverstigit 5 procent, hittills fått räkna sig till godo vid ränteliqvider, under den vanliga b-nämningen bevillningsafdrag, bör hädanefter icke allenast bibehållas oafkortad, utan till och med bestämmas att utgå äfven i de fall, då räntan utgör mera än 4 procent. Om nu allmänna bevillningen efter andra art. blifver till framtida utgörande rättvisligen fördelad, rör svinner naturligtvis i och med detsamma allt det obilhga i folkskolestadgans ofvan anmärkta föreskrift angående grunden för ssmmanskott af de till lärares aflöning erforderliga medel. Men dermed varda dock icke de ännu svårare missförhållanden i afseonde på fattigvårdsbidrags utgörande, hvilka härflyta f den i 1853 års förordning föreskrifna fördelningsgrund, fullständigt afhulpna. Om detta sednare såsom vi högeligen både önska och behöfra — skall kunna ernås, blifver det nödvändigt att 1041 mom. uti berörda nådiga förordning — i jemnbredd med den emotsedda förbättringen af grunderna för bevillningens fördelning — förändras så, att äfven fattigskatten får fördelas efter de i andra art. bevillningsförordningen bestämda grunder. Undertecknade, som hafva äran tillhöra kretsen af hr grosshandlarens valmän, anse oss, utan att träda grannlagenheten för nära, både kunna och böra våra au framställda åsigter och önskningar för hr grosshandlaren härmed vördsamt anmäla till det afseende hr grosshandlaren, i sin egenskap af riksdagsfullmäkg för denna stad, kan finna dem förtjena. Christianstad i Jan. 1860. memo