digheter, hvilka mot mig anfördes, gifva ctt ännn mer misstänkt utseende. Åh nej, då! Åh nej! sade onkeln skämtsamt. Vare nu härmed huru som helst, återtog Darnay, i det han såg på onkela med djupt misstroende, så vet jag att onkels diplomati I utgår på att hindra mig på allt vis, och till j den ändan icke skulle sky något medel., Min vän, de. har jag ju sagt dig, sade markisen med en liten rörelse i de der näsgroparne. Du täckes ha den godheten att påminna dig, att jag sagt dig det. Jag påminner mig det.n i Tack skall du halv sade markisen i myci ket söt ton. i aJag tror verkligen,, for for den unge mannen, att det varit på en gång onkels otur och i min tur, som räddat mig från att bli insatt i I fängelse här i Frankrike. Jag förstår icke riktigt din mening, sade onkeln, i det han läpjade på sitt kaffe. Får jag be dig om en förklaring. Jag tror, att om min onkel icke stode i onåd vid hofvet och om skuggan af denna onåd icke hade hvilat öfver onkel sedan några år tillbaka, så skulle ett lettre de cachet ha bragt mig på någon fästning för obestämd tid. Ganska möjligt, sade onkeln med största lugn. För familjens heders skuld skulle ja:; nog kunnat förmå mig att göra dig detta lilla obehag! Det får du ursäkta mig. Jag kan märka, att mottagningen i förror varit efter vanligheten något kylig, anmärkte Darnay. Jag vill icke säga lyckligtvis för dig, svarade onkeln med utmärkt artighet. Jag tror snarare, att ensa pheten, som alltid är en god rådgifvare, skulle ha bragt dig på klokare tankar med afseende på din framtid, än som