I förrgår. Och du? Jag kommer direkte.n Från London? Ja Du har länge hållit på med att komma., sade markisen med ett smålöje. Tvärtom; jag kom er direkte.s Om förlåtelse! Jag menar icke att du rest långsamt, men att det gått långsamt att besluta resan. Jag har varit uppehållen af, — han gjorde ett ögonblicks uppehåll i svaret — åtskilliga göromål. Utan tvifvel,, sade den artige onkeln. Så länge betjeningen var närvarande, vexlades intet ord vidare dem emellan. Sedan kaffet blifvit serveradt och de blifvit ensamme med hvarandra, öppnade Darnay samtalet. Jag har återkommit, min onkel, såsom ni väl kan gissa, för att fortsätta med det ärende, som kallade mig härifrån. Detbragte mig i en stor och oförväntad far ; men det är för mig en helig angelägenhet, och den tanken skulle hafva upprätthållit mig ända in i döden. Döden? Nå, det var väl icke så farligt! heller. Jag vet icke,, svarade Darnay, i fall det verkligen kommit derhän, om min onkel just skulle ha brytt sig om att söka förekomma det.n De små groparne öfver näsborrarne och det ästan omärkliga draget öfver mun och ögon i det grymmä ansigtet fingo nu ett olycksbådande uttryck, och onkeln gjorde en protesterande åtbörd, som alltför uppenbarligen endast var en intet sägande belefvenhets-form, för att kunna vara tillfredsställande. OMm jag icke ulltför mycket bedrar mig,, fortfor Darnay, så har min onkel verkligen gjort sitt till, för att åt de misstänkta omstän