mm — — — — — rr rr ty det var en af dessa mörka nätter, som hålla andan hela timmar å rad och sedan häfva en djup, lång suck, och så åter hålla andan igen. Den stora porten slog tungt igen efter honam, och herr markisengick öfver en förs stugusal, som såg mäkta grym. ut, utstyrd med gamla björnspjut, slagsvärd och hirschfängare; ännu grymmare med sina ridspön och ridpiskor, hvilkas tyngd mången fattig bonde fått erfara, då hans herre och husbonde varit vred. Utan att gå in i de större rummen, som nu voro mörka och tillästa för natten, begaf sig herr markisen, företrädd af fackelbäraren, uppför trappan till en dörr i en korridor, Genom denna dörr inträdde han i sin egen lilla aparto-våning, bestående aftre rum: hans sängkammare och två andra. Det var höga, hvälfda rum, med stengolf utan mattor, stora kaminer och för öfrigt försedda med alla de yppighetsartiklar, som egnade sig för en markis på den yppiga tiden. Ludvig XIV:s tidehvarfs smak fö kade i det hela af den rika möbleringen; dock förekommo äfven åtskilliga minnesmärken, tillhörande Frankrikes gamla historia. Ett matbord var dukadt för två personer i det tredje rummet, ett rundt rum i ett af slottets fyra torn; Det var ett litet bögt rum, hvars fönster stod öppet, och genom de förskjutna trä-jalousierna visade sig den svarta natten endast i smala: horisontela linier mellan de breda, stenfärgade spjelorna. Min nevön, sade markisen med en blick På matbordet, är icke anländ, tyckte. jag man sade., Han var icke anländ; man hade väntat att han skulle komma i sällskap med nådig herrn, Han lärer väl knappast komma i qväll;