ljus började skimra i kojorna; hvilka ljus, då det blifvit mörkt i kojorna och allt flera stjernor började framtindra, tycktes snarare ha skjutit upp på fästet än blifvit släckta. Skuggan af ett högt hus med högt, brant tak, samt af flera skyhöga träd, öfverskyggade vid samma tid herr markisen; och skuggan genomträngdes snart af skenet från en fackla, då vagnen stannade och den stora porten till hans slott öppnade sig för honom. Monsieur Charles, som jag väntar, är han anländ från England ? Nådig herre, ännu icke. NIonpDrE KAPITLET. Meduse-hufvudet. Det var en massiv och tung byggning, detta herr markisens slott, med en stor stenlagd borggård framför sig, och två stentrappor, som möttes vid en stenterass framför hufvudporten. Det var förbåldt stenigt alltsammans, med tunga stenballustrader, och stenurnor, och stenblomster, och menniskoansigten af sten, och lejonhufvuden af sten i alla vinklar och vrår: alldeles som ett Medusehufvud hade sett på det då det blef färdigt för ett par hundra år sedan. Herr markisen hade stigit ur vagnen och trådde vägen uppför de -broda stentrapporna, företrädd af en fackelbärare, som skmgrade mörkret tillräckligt för att väcka högljudda protester från en uggla, som höll till i taket på den stora stallbyggningen mellan träden. För öfrigt var allting så tyst och stilla, att facklan och vaxljus.n, med hvilka man kom herr markisen till mötes vid stora porten, brunno så stilla; som om de befunnit sig i en salong, i stället för i öppna mnattluften. Något annat ljud än nattugglans hördes icke, med undantag af sorlet från en springbrunn;