Aftonbladet – 21 januari 1860, sida 2

det borde ha odlats majs; åkerlåppar med skrångliga ärter och bönor, der det borde ha odlats Kvete. Öfver jorden, liksom öfver menniskorna, som odlade henne, utbredt ett tycke af benägenhet för missväxt — af-en bedröflig fallenhet för tvinsot och förvissning. Monsieur le Marquis i sin resvagn (hvilken visserligen skulle kunnat ha varit lättare), dragen af fyra posthästar med två postiljoner, sträfvade uppför en brant backe En rodnad på herr markisens ansigte kunde ej lända en så förnäm herre till någon skam; ty hon kom icke inifrån, utan härledde sig från någonting utom honom, hvaröfver han ingen makt hade — den nedgående solen. Aftonrodnaden öfvergöt så rikligen med sitt skimmer resvagnen, när han hade hunnit uppför backen, att markisen färgades purpurröd. Det går straxt öfver,, sade herr markisen, i det han sneglade på sina händer. Solen sjönk verkligen också straxt derefter under horisonten. Sedan den tunga hämskon blifvit fastgjord på bjulet, gled vagnen utför backen i ett moln af damm; den glödande rodnaden försvann hastigt; sedan det nu burit nedåt med solen och herr markisen på samma gång, var det ingenting mer som lyste när hämskon togs af: bjulet. Det som dock alltid fanns qvar var ett om: vexlande landskar, storartadt och öppet, en liten by vid foten af.backen, derbakom en sluttande landthöjd, ett kyrktorn, en väderqvarn, en jagtpark, och en klippa med ett kastell på, som begagnades till: fängelse. På alla dessa saker och ting, öfver hvilka aftonskymningen nu så småning im började lägga sig, blickade markisen med uppsynen af en man som nalkas bus och hem. os Byn bade en enda fattig gata, ett dervid liggande fattigt bryggeri, en fattig krog, ett fattigt. garfveri, en fattig postgård för hästombyte, en. fattig. brunn; allt fattigt och skralt att påse. Han hade dessutom sin fattiga befolkning. Alla byns invånare voro fattiga, och många af dem sutto vid husdörrarna och rensade hvitlök, med mera sådant, till qvällsvard