Aftonbladet – 21 januari 1860, sida 2

EN BERÄTTELSE AF CHARLES DICKENS. Till den grad var på den tiden folket kujoneradt, så lång och hård var erfarenheten af hvad en sådan man kunde göra dem, att icke en röst, icke ens en blick höjde sig härvid. Icke bland männen. Men qvinnan, som stod och stickade, slog upp ögonen och såg med en stadig blick markisen i ansigtet, Det öfverensstämde icke med hans värdighet att bry sig om detta; han kastade på henne och de öfriga råttorna en föraktlig blick, lutade sig tillbaka i vagnen och ropade kör! Han for af, och strax efter honom kommo, tätt efter hvaranåra, flera ekipager: statsministern, statsprojektmakaren , generalförpaktaren, domaren, prelaten, le Grand Opera, la Comedie — he!a kostymbalen, med ett ord, susade förbi i stormande fart. Råttorna hade krupit ur sina hål för att gapa på ståten, och stodo der och gapade halfva dagen. Fadren hade för längesedan tagit sitt döda barn och gifvit sig af med det, och qvinnorna, som sysselsatte sig med det medan det låg på brunssockeln, suto nu der och lyssnade på vattnets sorl och kostymbalens rammel och skrammel, under detden storväxta qvinnan, som man hade sett stå för sig sjelf och sticka, stod der och stickade ännu, orubblig som ödet. Springbrunnens vatten rann: den strida floden rann: dagen rann mot aftonen hän, oc mångens lif mot döden hän: råttorna sofvo hoppackade i sina bål igen, kostymbalen superåde — allting rann sin väg. o ÅTTONDE KAPITLET. Monsieur 1e marquis på landet. Ett vackert landskap; majsen växte der bra, men -på få ställen. Åkerlappar med råg, der ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—16,