Aftonbladet – 20 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE AF CHARLES DICKENS. Overklighetens spetelska vanställde hvarje ansigte i Monseigneurs gemak. Uti detytter-sta förmaket befann sig ett halft dussin perSoner af ett alldeles särskilt slag, hvilka sedan några få år tillbaka hade haft några obestämda aningar om, att icke allting var såsom: det borde i landet. Såsom ett sätt att få allting att bli bra igen, hade tre af de sex blifvit medlemmar af en fanatisk sekt, de så kallade Konvulsjonärerna och stodo nu och öfverlade inom sig sjelfva, orå de icke borde rasa, tugga fradza, vråla och nedfalla i konvulsioner på stället, för att dermedelst på ett begripligt sätt gifva Monseigneur en väckelse och fingervisning med afseende på det tillkommande. Utom dessa Dervischar vår der äädnu andre tre, som hade hufvudstöpa kastat sig in i en annan sekt, hvilken förbättrade den onda verlden medelst åtskilligt tal om sanningens centrum?; och lärde de, att menniskan hade utgått ur sanningens centro — hvilket icke tarfvade särdeles vidlyftig bevis— men ieke från peniferien, och att hon pör afhållas från att svänga ut från periferien, samt.till. och med Icdas tillbaka till cent: um, medelst fastande och andeskådning. HBland dessa personer var följaktligen mycket tal om sudar, hvilket medförde margfaldig nytta, som aldrig blef för verlden uppenbar. Dock var det särdeles trösteligt att sc, att alla menriskor i Munseigneurs hotel voro otadeligt väl klädda. Visste man bara med säkerhet, att den yttersta dagen blefve er oatar dag, så nog skulle hvarenda själ i hött ct Va rit klädd fullkomligt ?comme il faut? för evigheten. Sådana frisurer af pudradelockar, små och stora, sådana fina, omsorgsfullt omligsåe eler upplagade ansigten och händer, ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—15