Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 3

43. Hvad här ofvan finnes i nåder stadgadt medför icke någon rubbning af nationalbeväringen på Gotland, sådan densamma ärj ellerj framdeles kan blifva ordnad. Penna författning skall ifrån och med 1861 års fbörjan lända till efterrättelse; dock må de i 3 och 4 6 tillkomna nya stadganden icke tillämpas på dem, som derförinnan inträdt i beväringsskyldigheten eller inmönstrade blifvit. Skogshushållning. Under hvilka förhållanden är en regelbunden blädning) och under hvilka är en slagvis skeende skogsföryngring att föredraga med särskildt afseende på de mindre privatskogsegarnes behof? De bästa teorier äro de, som direkte hemtas af naturens studium. Uppmärksammar man föresträdesvis den syn: punkt. ur hvilken ofvanstående fråga blifvit framstilld, nemligen de mindre privatskogsegarnes behof, så synes i allmänhet en regelbunden blädningshushållning för dem vara mest passande. För den mindre egaren, hvilken blott i sällsynta fall eger så mycken forstvetenskaplig bildning, att han kan träffa de för honom 1aest passande och ändamålsenliga mått och steg vid skogens handhafvande, är ostridigt denna hushållningsmetod den säkraste för att försäkra hohom om hans, skogs fortfarande bestånd samt om den största möj-. liga tillgång af olika skogsprodukter; isynnerhet om ban icke afser att vinna af sin skogsjord den möjligast största mnaturalränta, utan åtnöjes med att, i stället för en större uthållande och årligen lika stor virkesmassa, som skulle kunna erhållas genom en rationel, mera intensiv hushållning, få mindre i massa, men i stället mera olikartade, för sitt behof tjenligare sortimenter. Den regelbundna blädningshushållningen motsvarar i de flesta fall de mindre skogsegarnes intressen vida mera än hvarje annan metod, icke allenast med afseende på tillfredsställandet af deras kurenta behof af brännved, timmer och annat husbehofsvirke, utan äfven med afseende på den större lättheten att täcka ett tillfälligt, mera ovanligt virkesbehof. Vid den slagvis skeende skogsföryngringen har egaren vid nyttjandet af sin skog mindre fritt spelrum, emedan, han är bunden förnämligast vid det, som erbålles på det för året bestämda slaget, till och med då mer eller mindre, när han inrättar sin skog med fästadt afseende på en sådan föryngringsmetod, vid hvilken han, i stället för det gamla skogsbeståndet, som småningom borttages, söker uppdraga ett ungt bestånd genom naturlig: besåning. Denna sistnämnda föryngringsmetod vid en mindre, af isolerade arealer bestående skogsegendom är dessutom egentligen användbar blott med löfskogar, och äfven till och med med dessa blott sällan, såvida man vill vinna ett gynnande resultat. Den mindre privatskogsegaren bör nemligen isynnerhet då föredraga blädningsmetoden, när hans skog blott har en ringa utbredning och är isoleradt belägen, emedan den slagvisa behandlingen af sådana skogar, i anseende till skadliga elementar-inflytanden (storm etc.), utan fara för beståndet icke lätt är möjlig. Till och med om en sådana mindre skogsega på det sätt sammanhänger med andra skogsparceller, att de tillsammanstagna bilda en större complex, är en annan method än blädningsmetoden icke lätt utförbar på annat sätt än att alla sådana till hvarandra stötande skogsparceller betraktas såsom ett gemensamt helt och på sådant sätt blifva skötta efter et och samma system, emedan de enskilda skogsarealernas läge till hvarandra i högst sällsynta fall är sådant, att icke genom den slagvisa behandlingen och genom den kala af: drifningen grannarnes motstötande bestånd blifva blottställda för elementernas skadliga inverkningar. 1) Utom förestående fall, vid hvilka blädning för egaren af en mindre skog kan synas rådigare eller till och med tillbörligare än slagfdrifning, beror bestämmandet af en dylik skogs riktiga behandlingsmetod äfven och synnerhet af ett noggrannt bedömande af dess ståndortsoch beståndsförhållanden. Blädningshushållningen grundar sig på det intagande, att skogen säkrast föryngrar sig. om man i förhållande till hela beståndets åriga tillväxt borttager de gröfsta, föga mer illväxt gifvande eller de till ett visst behof ärdeles passande träden och på så sätt förkaffar unga plantor tillfälle att kunna växa fter på de uppkomna blottorna. Så enkelt och ändamålsenligt detta förfarande vid första våseende än synes, så farligt och förderfligt lir det för skogarne, om det utöfvas planöst och utan afseende på de beståndet billande trädarterna och på jordens beskaffenhet. Sällan består en någorlunda förståndigt blälad skog af blott en trädart, utan vanligen två eller flera sådana i olikartad blandinge Öfverväges icke noga hvilka trädarter serna trifvas tillsammans i ett sådant naturigt blandningsförhållande, att de icke ömseidigt förtrycka hvarandra, utan att hvarje d finner allt efter behof det för detamma nödiga Juftoch växtutrymmet, afses cke dess behof af ljus och skugga, d. v. s. ess förmåga att mer eller mindre fördraga eskuggning genom sitt eget slägte eller af nabbväxtare träd, deras större eller mindre örmåga att genom sina belöfvade kronor kydda jorden mot solstrålarnes och vindarnes ttorkande inverkningar, deras kraft att förka jordens godhet genom sitt bladoch barrffall, bedömes icke jorden efter sin beskafenhet, huruvida densamma är passande för en ena eller den andra trädarten; så brinas de blädningsvis behandlade skogarne så 3) ) Bättre vore att begagna benämningen ngenomhuggning i stället för ordet blädnings, hvilket sednare i allmänhet mycket missförstås och dessutom icke synes oss nog betecknande. Å 4) 1) Härvid torde såsom exempel kunna anföras den