Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 3

så mycket gjorts till förbättrande af våra lagar och till mildrande af onödig stränghet desamma, så har dock någon uppmärksamhe ej egnats åt en del af vår lagstiftning, måhända den del deraf, som, mest hänvisande till förgångna barbariska tidehvarf, ännu finnes oförändrad — jag menar den, hvarigenom en stackars qvinna, fastkedjad vid en rå, utsväfvande och supig, våldsam eller, blott slösande man, är ur stånd att göra något för att skydda sig sjelf från misshandlingarne samt att för sig och sina barn rädda något af den förmögenhet hon i boet infört, eller: i händelse hon ej infört någon, att af mannens stundom betydliga arbetsförtjenst erhålla något bidrag till sitt och barnens underhåll och undkomma : det ofta befintliga tvånget att anskaffa föda åt sin eländige make. Hvilken domare har ej mångfaldiga gånger upprörts vid anblicken af två malar, mötande hvarandra inför domstolen, qvinnan nedtryckt, af misshandling, svält, arbete och nattvak, mannen försupen och rå, qvinnan fruktande och rädd, mannen fräck och våldsaml! Huru ofta har ej domaren med. blödande hjerta måst antingen helt och hållet ogilla qvinnans klagan, emedan hon ej förstått, hbvarken att bära misshandlingarne eller att dröja med anlitande af lagen till dess makarne först blifvit varnade ej blott af presten och kyrkorådet utan, hvad som skänker än mindre hopp om någon verksam påföljd, inför konsistorium, ofta beläget flera dagsresor ifrån makarnes hemvist — eller ock inskränka sin åtgärd dertill, att dömma mannen till ettringa bötesbelopp, hvilket derförutan i alla händelser, fastän det hetes gå utur den brottsliges lott, i sjelfva verket lika mycket, ja måhända uteslutande drabbar den förfördelade, hvilken ofta är den, som ensam underhåller familjen. När, såsom så ofta händer, den förfördelade och misshandlade hustrun anhåller om laglig skilsmessa, eller åtminstone att få taga sina barn och sina ringa lösören samt bo afskildt från sin tyranniske man, eller begär af mannens lön eller arbetsförtjenst eller af den gemensamma förmögenheten utbekomma något ringa bidrag till sitt och barnens underhåll, så måste domaren, han må vara huru menskligt sinnad som helst, han må. hafva funnit mannens uppförande och misshandlingar af bustru och barn huru upprörande som helst, dock svåra: Nej, du får ej skiljas, du får ej heller något underhåll, du får icke heller rädda dina tillhörigheter, du får ej heller fly det hus der du och dina barn misshandlas. Du skall återvända dit, medan de tidsödande formaliteterna, dem vår lag fordrar, fortgå och medan de flera rättegångar handläggas, hvilka äro erforderliga för att bereda dig rättighet till äktenskapsskilnad, haf blott tålamod, det lär en god dygd. Sedan du efter att förgäffves haft din man inför församlingens prest, förgäfves låtit honom varnas inför konsistorium, ytterligare mot honom vunnit tre rätteI gångar å rad, så kan -du, derest du dåännu lefver, några år härefter påräkna att — icke genom min åtgärd, men af kunglig nåd — befrias från vidare misshbandlingar och undfå Å skilsmessa. Hvilket hån mot den värnlösa qvinnan ligger ej i denna lagstiftning! Och ändock huru J många tusende äro ej de qvinnor, som hvarje i år göra en bitter erfarenhet om sanningen af denna skildring ! I andra familjer, visserligen lyckligare än de nyss skildrade, inskränker sig mannens orottslighet dertill, att han förskingrar den gemensamma förmögenheten, eller hvad som inflyter af hans lön eller arbetsförtjenst, eller lefver i lättja och låter hustrun underbålla boet, men emellertid skuldsätter dem gemensamt, måhända blott för att tillfredsställa sin passion för spel eller spirituosa, måhända äfven för att, glömsk af ära och tro och sedlighet, offra på andra qvinnor, hvilka ban till hustruns skymfande ej sällan helt fräckt intager i huset, eller i hvilkas sällskap han, lika fräckt, offentligen visar sig, att icke räkna en mängd andra till hustruns förkrossande äm: nade skandaler. Hustrun ser och känner allt. hennes slägtingar likaså, men intet kan dervid åtgöras. Hon arbetar för att skydda sig och barnen mot nöd; men samtidigt skuldsätter mannen sig och hustrun på annat håll; och vid utmätning, påfordrad af den värdshusvärd eller krögare, hvars källarsal lockat mannen från hemmet, eller af den, som förskjutit de medel, hvarmed han underhållit den lösaktiga qvinna, som förmått honom att försumma sin hustru, borttagas ofta de nödvändigaste busgeråden för den utarbetade och förgråtna makan och i och med detsamma de sista resurserna till underhållande af de gemensamma barnen. I andra länder kan dock domstolen döma till skilnad för misshandlingar. Så icke här. Den kan tillåta hustrun att bo afskild från mannen, förpligta honom att utbetala bidrag till hennes och barnens underhåll, vid svårt straff förbjuda bonom att uppsöka henne i hennes nya tillflyktsort; — så icke här — så icke här. Der kan äfven domaren räcka den slösande och utsväfvande mannens hustru en hjelpsam hand till räddande af hennes och barnens tillgångar och till bevarande af hvad hon med sitt arbete förtjenar. Så ej heller här. Ingen medlem af detta riksmöte torde finDas, som ej känner, hvar inom sin ort, flera exempel på hvarje särskildt slag af de utaf mig sålunda citerade olyckliga äktenskap. Min k Idring, huru mörk och upprörande den än är, kan således ej beskyllas för öfverdrift; ty ingen kan föreställa sig alla de upptänkliga sätt, som stå en elak man till buds för att pina sin hnstru. Och huru skulle man väl också kunna känna ett sådant! Lidandet är tyst i samma mån som det är djupt och verkligt. Hos hustrun, aldrig så misshandlad, finnes dock ofta en qvarlefva af den gamla kärleken, som låter benne kasta en slöja öfver sta gräsligheterna. Vi ömma för de limA. kt a OO beg nt rt (gl oh mc