Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 2

— Från Upsala skrifves i Upsala-Posten för den 18 dennes om ett skamligt öfvervåld, hvartill en del unga studerande derstädes gjort sig skyldiga: Ett uppträde af en ganska ledsam beskaffenhet, med hela prägeln af fordna tiders okynnae, öfversitteri och råhet hos unga studerande, egde härstädes rum natten till förliden lördag. Omkring tolf studerande, allesammans med ett par undantag så kallade studentkandidater, inkommo omkring kl. 12 på natten i gården n:r 14 på Waksalagatan, hvarest i ett par rum ett enskildt dansnöje var anstäldt. De unge männen företogo sig här bland annat, att för något sitt syfte flytta den mot taket resta brandstegen, hvilken under detta försök med en dånande skräll föll i marken. En i gården boende gevaldiger, vid namn Axelsson, som, nyligen hemkommen från en resa, var sysselsatt i stallet med att ansa sin häst, begaf sig med anledning af bullret och stojst ut på gården och vågade göra de larmande herrarne föreställningar i höfliga ordalag om det oskickliga i deras uppförande. Men detta aflopp ej bättre, än att en af fredsstörarne kommer fram och ger Axelsson en sittopp, hvarvid, då denne gaf. en dylik tillbaka, heia hopen under hugg och slag rusar på honom. En kalabalik uppstår, under hvilken riddareskaran får omkull sin ensamme motståndare baklänges öfver en stenhop, hvarvid en lykta, som Axelsson hade i handen, far ifrån honom, hvilken de unge männen med särdeles förnöjelse söndersparka till straff derföre, att Axelsson ej velat efterkomma deras tillsägelse att släcka ljuset. Uppkommen från stenhopen, finner Axelsson för godt att baklänges retirera till sin bostad, afvärjande så godt han kunde de slag, som haglade rundt omkring honom. Kommen nära förstugudörren, vänder han hastigt om och söker, genom att häftigt springa uppför trapporna, undgå sina förföljare och inkomma i sin bostad. Denna plan misslyckas, han upphinnes i trapporna, men en stor och stark karl, som han är, och med sin fördelaktiga ställning öfverst i trappan, håller han den påträngande skaran tillbaka, tilldess hans hustru, som förskrämd af tumultet riglat dörren, hunnit öppna densamma, då hon hörde att det var hennes man som ville in. — Axelsson skyndar då in, men hinner ej stänga dörren, förrän berserkarne kasta sig på den och tränga upp henne. I denna förtviflade belägenhet, med sin hustru gråtande bakom sig och barnen af förskräckelse skrikande på sina läger, fann Axelsson ingen annan utväg än att gripa till sin på väggen hängande sabel. Med denna högg han också friskt in på våldsverkarne, hvilka nu hals öfver hufvud foro utför trapporna, medförande vackra intyg om sin nattliga bragd. En fick näsan afhuggen, så att hon hängde ner öfver munnen; en annan, som fått skarpa hugg i hufvudet och blifvit lemlästad vid fallet utför trappan, mäste bäras hem. Samma sällskap, som utförde detta ohyggliga spektakel, lärer tidigare samma åfton blifvit för oskickligt uppförande utkastadt från källaremästaren Callebergs lokal. Sådana råa tilltag som det omnämnda böra allvarligen näpsas, och vi uppmana vederbörande att med all stränghet söka förekomma de ofog, som af en hop vettvillingar bedrifvas och hvilka stå i en så uppenbar motsats mot den ordningens, skicklighetens och vettets ande, som så berömligt utmärker Upsalas akademiska ungdom i dess helhet.