Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER. EN BERÄTTELSE AF CHARLES DICKENS. Miss Pross, så vild, röd och bister hon än var, såg dock för hjertans snäll ut då hon, sedan de kommit upp i förmaket, tog af sin älskling hatten, aftorkade honom med snibben af sin näsduk och blåste dammet af honom, sedan hopvek hennes kappa för att mmläggas i dragkistlådan, och strök hennes rika bär med lika mycken stolthet, som hon någonsin skulle kunnat hafva känt öfver sitt eget hår, i fall hon hade varit de : mest fåfänga och den vackraste qvinna i verlden. Hennes älskling såg likaledes hjertans snäll ut då hon omfamnade gumman och tackade benne, och bad henne för all del icke göra sig så mycket omak för hennes skuld, Detta sista tordes hon likväl endast göraien skämtsam ton; ty annars skulle miss Pross, djupt sårad, ha gått sin väg och satt sig på sin kammar? för att gråta. Äfven. doktorn såg hbjertins snäll ut, då han stod och betraktade tem och sade miss Pross, att hon klemmade bort Lucie, med en ton och med ögon, som väl: kunde vara lika mycket om icke mer eghade att bortklemma den unga flickan. Äfven Lorry säg hjertans snällut i sin lilla peruk, der han stod och prisade sin lyckliga stjerna, som hade visat honom, den ensamme gamle uvgkärlen, vägen till ett hem. Men några hun dratals personer kommo ej för aut sc huru bjertans snällt allt detta såg ut, och Lorry väntade Tförgäfves påatt miss Pross förutsägelse skulle sannas. Målidstimman var inne, och ännu inga bun) Se Aftonbladet n;is 1—5, 7—11, 13 och 14,