Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 1

Jag bar varit der, såsom ni väl torde mMinnas,, sade Darnay med ett småleende, åtföljdt likväl af en liten barmrodnad, i en annan egenskap: en egenskap, som just icke medgifver tillfälle att anställa vidsträckta observationer på stallet. Man berättade mig en liten kuriös historia medan jag satt der. Hvad var det? frågade Lucie. Vid en företagen reparation kommo arbetarne till ett gammalt fångtorn, som på många år icke hade varit begagnadt. Hvarenda sten af den inre muren var öfverkluttrad med inskrifter, som fångarne der hade inristat — årtal, namn, klagoutgjutelser, böner. På en hörnsten, der murarne bildade en vinkel, hade en fånge, förmodligen dömd till döden, såsom sitt sista arbete inristat i muren tre bokstäfver. Detta hade väl skett med tillbjelp af något mycket uselt verktyg och med brådskande hand. I förstone lästes de för D. I. C.; men vid nhogare undersökning befanns det, att den sista bokstafven var ett G. Detfanns hvärken någon anteckning eller sägen om en fånge med dessa initialer, och man gissade länge både hit och dit hvad det kunnat vara för ett namn. Slutligen kom man på den tanken, att bokstäfverna icke voro initialer, utan det engelska ordet Dig (gräf!) Man undersökte noga golfvet under inskriften och fann under en sten, eller ett tegel, eller en spillra af golfvet, askan. af ett uppbrändt Papper, blandad med de mer än halffertärda emningarne af en liten pung, eller något dylikt, af läder. Hvad den okände fången bade skrifvit, blir för alltid en hemlighet; men uppenbarligen hade han skrifvit nägonting, som ben velat undandölja för fångvaktaren.x Min farb ropade Lucie, ni mår illa ! Han hade plötsligen rusat upp, med han