Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 1

dit ner och tog plats under lönnen, och Lucie nedbar vinet, enkannerligen för Ivorrys skull. Hon hade redan någon tid förut installerat sig såsom hans munskänk, och under det de nu suto och språkade i det gröna, tillsåg hon noga att hans glas icke fick stå tomt. Hemlighetsfulla husgaflar tittade på dem der de suto och språkade, och lönnen hviskade åt dem på sitt vis öfver deras hufvuden. Ännu ville de :!er hundratals personerna icke infinna sig. Darnay infann sig medan de suto der nere under lönnen, men det var bara en. Doktor Manette mottog honom vänligt, och så gjorde äfven Lucie. Men miss Pross fick genast ett anfall af en besynnerlig åkomma i hufvudet och hela kroppen, och gick upp i byggningen. Hon led litet emellanåt af denna krämpa, som hon sjelf i hvardagstal kallade ett anfall af modrenn. Doktorn var just i sitt bästa esse, och såg särdeles ungdomlig ut. Likheten emellan honom och Lucie var vid sådana tillfällen särdeles påtaglig, och såsom de nu der suto bredvid hvarandra, hon lutade sig mot hans axel, och han hvilade sin arm på ryggstycket af hennes stol; var det rätt artigt att spåra deras likhet. 3 Hon hade språkat hela dagen i åtskilliga ämnen och med mycken liflighet. Men säg mig, doktor Manetten, sade Darnay, der de suto under lönnen — och han sade det i osökt sammanhang med det pågående talämnet, som händelsevis var de der gamla monumentala byggnadsverken i London — har ni tagit någon närmare kännedom om Towern ? Luceie och jag bar gjort ett besök der tillsammans, men endast som hastigast. Vi kommo dock under fund med så mycket, att der finnas rätt många märkvärdigheter att beskåda.n :