Tillkännagifves alt f. d. Kejserlige Ryske v. Konsuln och Handlanden ANDERS LORENTZ KREUGER, född i Calmar den 25 Sept. 4791, fridfullt afsomnade i Påskallavik den 25 December 4859, kl..!7 9-förmidd., efter en långvarig tärande sjukdom; ömt sörjd och saknad af Maka, 6 Barn och 18 Barnabarn samt talrika Slägtingar och Vänner. 5 Upp.B. 3 Kop. 20 v. Sv. Psalm-B. N:o 484: 1 5 vc Se dagen redan nått sitt slut Och nattens mörker bredt sig ut Der solen sken så herrligt; Och vandringsmannen, matt och tärd Och trött utaf sin långa färd, Sökt hvilans ro begärligt. Tiden, striden Gått till ända; tervända Har nu anden Fått till sälla bimlalanden. Han tänkte mödans lön i ro Få njula i ett nybygdt bo, Så treftigt invid stranden Men se, han fick eu bättre hus Hos Herran sjelf, der frid och ljus Hvarandra räcka banden. Trägen, vägen Dit han trädde, Och ban nådde Lyckligt porten Till den evigt sälla orten. Hans sista natt förgången var, Den natt, som verlden frälsning bar Från syndens gval och smärta. Vid morgonstundens jubelpsalm Om Barnet, lagdt i krubbans halm, Brast waf fröjd hans hjärta. Anden banden Undankastat Nu och hastat Till den frälsning, Hvarom julen bragte helsning. Aftorken då Er saknads tår, Du maka, som nu ensam går, J barn och barnbarn alla! Om än det stod i Edert val, Ej-villen I till jordens qval Den käre återkalla ? Sträfven, äfven J, att hinna Målet, vinna Rätta lifvet; åt honom ren är giftet I