dratals personer, I de små hushållsbestyren besörjde alltid miss Pross allt hvad som tillhörde köksdepartementet, och gjorde det alltid beundransvärdt väl. Hennes middagar, enkel husmanskost, utmärkte sig alltid för så väl lagade och så smakfullt upplagda rätter, ilften franska och hälften engelska, att man ej kunde önska sig bättre. Emedan miss Pross vänskap var af en helt och hållet praktisk art, så hade hon genomletat hela Soho och angränsande församlingar för att taga rätt på afsigkomna fransmän eller fransyskor, hvilka fören billig penning kunde förmås att meddela henne några hemligheter i kokkonsten. Hos dessa fordom välmående söner och döttrar af det uppfinningsrika Frankrike hade hon lärt sig så underbara konster, att kökspigan och huspigan, hvilka utgjorde hela domestikpersonalen, ansågo henne för ingenting mindre än en trollqvinna, eller för Cendrillons gudmor, som skickade efter en fågel, en kanin, eller ett par kålhufvuden, och sedan förvandlade dem till hvad slags kräsliga räter hon ville. Om söndagarna spissde miss Pross med vid doktorns bord, men om hvardagarna envisades hon med att -göra sina mål när som belst, antingen nere i köket, eller på sin egen kammare två trappor upp — en kammare med blåa tapeter, till bvilken ingen kristen själ mer ön hila fågeln nhägonsin fick tillträde, na dagen var miss Proås, liksom alt visa sig tacksam för sin lilla fåels vänliga uppsyn och intagande sätt att ;ka vara gumman till nöjes, vid ettsärdeles gladt lynne, och middagen var rätt trefiig. Det var en qvalmig dag, och Tudie Töres slog, sedan de hade spisat, att herrarne skulle åricka sitt vin i fria luften under lönnarne på gården. Och som nu allting i huset alltid skedde såsom hon ville, gå begaf nan sig