Aftonbladet – 18 januari 1860, sida 2

röda och hårdhändta gvinnan, kvars bekantskap han först hade gjort på hotellet Roya! George, i Dover och sedermera fortsatt. Jag skulle tycka... begynte Lorry. SPah! Her skulle just tyckal sade miss Pross, och Lorry lät nu bärvid bero. Hur mår herrn? frågade nu qvinnan barskt men il liksom hon ville låta förstå, att hon icke hade något hörn i sidan till honom. Jag mår rätt bra, tåck som frågar svarade Lorry mycket vänligt, hur mår ni sjelf? ; Intet att skryta med,, sade miss Pross. 5 Verkligen ?, JO, verkligen! sade miss Pross. Jag är i den största vånda för min allrakäraste lilla fågels skull. Verkligen! 7 För Guds välsignade barmhertighets skull. gå inte evinnerligen på med det der välsignade verkligen; herrn kan riktigt plåga ihjäl mig met S Ja så, dån, sade Lorry såsom amendement. Ja, då, det är min själ! rätt bedröfligt, fortfor miss Pross. Ja, då, Jag är riktigt utsatt. För hvad då, om jag får fråga? : Jag kan inte lida att personer, som inte ä värda att kyssa fållen på min Hlla ladys klädning, komma hit dussintals för alt gap: en, sade miss Pröss, dussintals: i det ärendet? ade miss Pröss.S ör sed (såsom många hifvaväl det; att vär henr fö sta uppgift mottogs med någon ivekan, skära Ull änn starkare i växten. Kors bevare mig! sade Lorry. Detta var nu den minst förfängliga anmärkning, som han i hast kunde hitta på. Jag har bott hös densötungen — eller sötungen har egentligen bott hos mig, och ma de uu