ker en fransyska. Så enkelt som husgerådet var, tog det sig dock på det hela särdeles väl ut, upphjelpt af små försköningar, som endast från ca fin och säker smak hemtade sitt värde. Anordningen at allting i rummen, från den största pjes till den minsta, valet af fi , den smakfulla omvexlingen, som var ett verk af ett par fina händers, ett par klara ögons och ett eundt omdömes verksamhet i det lilla — allt detta var i sig sjelf så intagande, och bar ett så talande vittnesbörd om sitt upphof, att; när Lorry stod och såg sig omkring, sjelfva stolarne och borden tycktes med ett för honom nu för tiden välbekant uttryck fråga konom om han inte tyckte att det var rät näpet? Våningen en trappa upp bestod af tre rum, och emedan dörrarne : dem emellan stodo öppnay för att luften skulle få obehindradt stryka igenom dem alla, gick Lorry, under det han leende igenkände öfverallt samma fina vårdande hand, från det ena till det andra af dem. Det första var det fästa rummet; der voro ock Lucies fåglar, och blommor, och böcker, ett skrifbord, ett sybord och en färglåda. Det andra var doktorns mottagvingsrum, hvilket också begagnades till mstsal; det tredje, i hvilket rörliga skuggor af sockerlönnen på gården lekte på väggarna, var doktorns sängkammare; och der, i ct börn, stod den icke mer begagnade skomakarbänken med tillhörande verktyg, ungefär få samma vis som han hade stått upp i vindekyffet i det kusliga huset bredvid krogen i förstaden S:t Antoine i Paris, Det förundrar mig, sade Lorry der han stod försänkt i sina tankar, att han förvarar detta minne af sina lidanden! Hvad är det att förundra sig öfver? ljöd tvärt en fråga bredvid honom. Frågan kom från miss Pross, den vilda