AN —— Så såg det icke ut; ty han blef åter dyster. Vackra vittnet,, mumlade han och såg ned i glaset. Jag har sett en välsignad mängd vittnen i dag och i qväll, hvad är det för ett vackert vittne du menar? . Den Pittoreske doktorns dotter, miss Manette.n Hon vackerl! Är hon icke det? Nej. ,Hvad böfveln nu då! Hon var ju ett föremål för hela rättens beundran ! Gör en konst i.hela rättens beundran! Hvem böfveln har. gjort Old Baily till domare i sådana mål? En rödhårig lollal!s Vet du, Sydney, sade Stryver i det han såg på honom med en skarp blick och långsamt strök sig öfver sitt frodiga ansigte, vet du att jag snarare tror, att du rätt biligt sympatiserade med den rödbåriga lollan, och var knäfveln så ferm att se allt hvad som tilldrog sig med den rödhbåriga lollån., Ferm att se hvad som tilldrog sig med benne! Om en flic a, lolla eller icke lolla, dånar på ett per alnars afstånd från en karls näsa, så kan han väl se det utan kikare. Jeg dricker skå men jag vrotesterar mot, att hon är vac Och fu vill jag ej dricka mer; jag vill gå till sängs. NE När hans vird följde honom med lj händen för att lysa honom utför trappan, inträngde morgongryningen genom, de smutsiga F errutorna i förstugan. Då han kom ut på gatan var luftn kall, d och gråduskig, och allting såg dödt och ödslict ut, mhöl,dt i en tjock dimma, som dref för morgonvinden. Med den qväljande tanken på en förspild lefnadslycka inom sig, och en öken rnudtomkring sig, stannade Sidney Carton ett ögon