Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER . EN BERÄTTELSE CHARLES DICKENS. Sedan räkningen blifvit betald, uppstod Charles Darnay och önskade honom en god natt. Uian attönska god natt tillbaka, uppstod äfven Carton, med någontins hotande eller utmanande i sin hållning. och sade: Ett ord innan vi skiljas, hr Darnay: ni tror att jag är drucken? Jag tror att ni druckit, hr Carton. Tror? Ni ve att jag druckt Nå, efter ni nödvändigt så vill: jag vet det. Nå, då skall ni också veta hvarföre. Jag är en skeppsbruten varelse, sir. Jag bryr mig om ingen menniska här på jorden, och ingen bryr sig om mig. Högst beklagligt, Ni skulle ha kunnat göra bättre bruk af edra gåfvor. Kanske, herr Darnay3 kanske också icke, Men bli inte ändå uppblåst öfver ert nyktra ansigte; ingen kan veta hvad som förestår er. God natti När han blifvit ensam, tog denne underlige kuarre ett ljus, gick fram till en spegel, som hängde på väggen, och betraktade sig noga i den. Är du verkligen lik den der karlen? muttrade han åt sin egen bild; hvarför skulle du vara JR, ok karl, för det att han sannerlig din slusk! dig sjelf! — till cn ken höjd d nat vara! Sätt dig i hans läge: tror du kanske, att du skulle blilvit bevärdigad, med någon blick från dessa sköna ögon, såsom han blef, väckt denna rörelse af deltagande i detta sköna ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11