Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 1

knöt han dem kring hufvudet på ett sätt, vid-underligt att beskåda, satte sig ned vid bordet och sade: Se så, nu är jag färdig Inte mycket att koka soppa på i qväll, Sydney, sade Stryver med glad uppsyn, under det han bläddrade i papperen. Huru mycket?, Bara två anrättningar. Gif mig den benigaste först. Der har du luntan, Sydney. Låt gå vidare . Lejonet satte sig nu ned i en softa på ena sidan af dryckesbordet, under det schakalen satt vid sitt eget särskilta pappershöljda bord på andra sidan derom, så att han med handen kunde nå glas och buteljer. Båda tillitade dryckesbordet oförtrutet, men i olika position: lejonet, tillbakalutadt i soffan med händerna i fickorna, betraktande brasan eller då och då tittande i någon -mindre diger akt; schakalen med rynkade ögonbryn och spända ansigtsdrag, så fördjupad i sin. sysselsättning, att ban icke ens med ögonen följde handen, som han utsträckte efter glaset, hvadan denna ofta fubblade omkring en lång stund innan ban fick rätt på läskedrycken åt hans torra läppar. Ett par tre gånger blef saken, som han höll på med, så benig, att schakalen ansåg sig tvungen att uppstå och blöta sina handdukar igen. Från dessa vallfarter till handfatet och vattenkannan återvände han med en öfver all beskrifning vidunderlig, drypande hufvudbonad, som genom vederspelet med hans djupt allvarsamma uppsyn tedde sig ännu befängdar2. Ändtligen hade sckakalen snokat upp ett bastant mål åt lejonet och gjorde sig redo att öfverlemna det åt honom. Lejonet tog det försigtigt och varligen, valde bitar derutur; gjorde sina anmärkningar deröfver, och schakalen hjelpte till vid allt detta. När matsedeln blifvit till fullo diskuterad, stack lejonet åter händerna i fickorna och lade sig på soffan för att fundera, Schakalen hemtade under tiden nya krafter medelst en styrkedryck för sin strupe och nya våta omslag kring sitt