Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 1

farenhetens högqvarter, begaf han sig upp till Stryvers våning. Stryvers skrifvare, som aldrig fick vara närvarande vid dessa konferenser, hade gått hem, och Stryver sjelf öppnade dörren. Han gick i tofflor och en vid nattrock, och var för dess mer beqvämlighets skull, barhälsad. Han hade någonting halfvildt, spätdt, skyggt och bräfinande i sina ögon, som är så vanligt hos rumlare af hans slag, och söm man tnder konstens förskönande åtgärder kan igenkännå På en mängd porträtterfrån hvarje Bacchusdyrkände tidsålder. Du kommer något sent, sade Stryver. Inte åednåre än vanligt, om inte en qvartstimme; måhända.x De gingo in i ett litet rum, hvars väggar voro betäckta med böcker och golfvet med Pappersluttor; en flammande brasa brann i spiseln, på hvars rostgaller en liten sjudande kittel stod. Midt bland papperskögarna stod ett skinande bord med ett rikt förråd af vin, bränvin, arrak, socker och citroner. ). Du har redan tömt din butelj, Sydney, kan Jag märka Väl två i qväll, om jag mins rätt. Jag ar spisat med din klient för i dag, eller sett På hur han spisat — kan just komma på ett utt Det var ett knäfla behändigt spratt du spelte vittnet med den der likheten. Närföll du på den lumirvösa iden? När märkte du att du var lik honom ? Jag tyckte att karlen hade ett hyggligt utseende, och jag tänkte, att så skulle också Jag ha sett ut, om jag hade haft lyckan med Mg. Stryver skrattade så, att hans stora mage skakades dervid. Talar du nu om lyckan gen! Du är mycket rolig, Sydney! Men nu till arbetet; gripom verket anl Med temligen sur uppsyn kastade schakalen af sig rocken, gick in i ett närbeläget rum och återkom med ett handfat, en vattenkanna och ett par handdukar. Sedan han doppat handdukarne i vatten och litet vridit ur dem,