Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 1

VV VV Mr hvilken för en advokat är en så oumbärlig talent. Härutinnan häde likväl en märkelig förkofran hos honom sedermera försports: Ju mer öfverhopad han blef af arbete; dess lättare tycktes det gå för honom att intränga i såkens märg och kärna; och huru långt in på natten ban än måtte hafva sutit och pokulerat med Sydney Caston; så bade han dock sina mål på sina fem finger om morgonen. Sydney Caston, den lätaste och minst lofvande unge man i verlden, vär Stryvers trogne vapendragare. Den myckenhet vin och punsch, som de förbrukade tillsammans mellan påsk och michelsmessa, skulle ha räckt till att hålla en kronans tredäckare flott, Stryver hade aldrig och ingenstädes ett mål före, utan att Caston var tillstädes, med händerna i fickorna, och ögonen riktade mot taket. De följdes åt på landstingen, och äfven då fortsatte de sina vanliga orgier långt inpå natten, och Caston var allmänligen känd för att först på ljusa morgonen, med. mer eller mindre raglande, smyga sig hemi, liksom en förlupen katt, Slutligen började det komma ut bland dem, som intresserade sig f:rsaken, att ehuru Sydney Caston aldrig skulle bli ett lejon, så var han dock en alldeles ypperlig schakal, och att han följde och tjenade Stryveriegenskap af sådan. . Klockan är tio, Sir, sade uppassaren på värdshuset, hvilken han hade tillsagt att väcka honom — pklockan är tio, sir. Hvad nu? Hvad står på? Klockan är tio, sir. pr ole Hvad är det du snackar om? Tio på qvälen alle sir. Högädle herrn bad mig ju säga 1 a! Jag påminner mig nu; det är bra Efter några matta försök att somna in igen, hvilka gossen på ett fintligt sätt omintetgjorde genom att oupphörligt röra med eldgafteln i spiseln, uppstod han, satte på sig hatten och gick. Han styrde sin kosa till Temple, och sedan han uppfriskat sitt hufvud med att en stund gå fram och åter på gatan utanför lag