Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 1

——— 0 OT ansigte, såsom han gjorde? Bekänn, min gosse! Säg sanningen rent ut: du hatar karlen. Han återvände till sin portvinsbutelj för att hos honom söka tröst, tömde honom inom en kort stund, och insomnade sedan, framlutad på sina korslagda armar. Hans hår hade fallit ned öfver bordet, och en lång hyfvelspån på ljuset neddroppade talg öfver honom. Femte KAPITLET. Sohakalonp. Det lefdes högt på den tiden, och de fleste karlar voro väldige dryckeskämpar. Så ansenlig är den förändring till bättre, som tiden härutinnan åstadkornmit, att en ingalunda öfverdrifven uppgift på den myckenhet vin och punsch, som en enda karl kunde intaga under loppet af en enda qväll, utan minsta afbräck för hans goda namn och rykte såsom en fullkomlig gentleman, skulle i våra dagar anses för en löjlig saga. De lagfarnce herrarne gåfvo visserligen icke några andra professionister efter uti benägenheten för Bacchi dyrkan; ej heller stod Stryver, som redan bröstade och trängde sig hastigt framåt till en vidsträckt och indrägtig praktik, på något vis efter de andra, vare sig i dessa idrotter, eller andra af torräre art. Väl anskrifven i Old Bailey, så ock vid tingsrätterna, hade Stryver såsom en försigtig mad börjat afhugga de lägsta pinnarna af den stege, på hvilken hån uppklättrade. Vid underoch ötverdoråstolar undanträrgde hån ech mer älla sina kamrater, och gs dagligen vid dem Stryvers frodiga ig ur den öfri öran, liko efter mster4 j i 4 De vidtlagfarnes mening om Stryver hade i förstone varit den, att ehuru Han var en slipad karl, en fyndig och ofövägen karl, in summa: en fan till Karl, så saknade han likväl denna förmåga att utdraga sjelfva qvintessensen ur en massa af omständigheter,