Aftonbladet – 14 januari 1860, sida 3

s (Insändt. Till Redaktionen af Aftonbladet. Dels i anledning:af Kongl. Maj:ts nådiga propositien till rikets ständer om jernvägarnes fortsättande, och dels äfven till följd af hvad i den vägen redan blifvit utfördt, anhåller insändaren att få fästa uppmärksamheten på en sak, å hvilken såväl regeringen som rikets ständer hittills gjort allt för litet afeende vid, neml., att man öfverlemnar i en embetsmans hand större maktfullkomlighet i handhåfvandet af statens medel, än. som är Sverges egen konung medgifven. Äfven med den största garanti för den till. chef för statens jernvägsbyggnader utsedda personern duglighet och lämplighet, qvarstår likväl det oriktiga i en sådan envåldsmakts skapande i ett land, der i alla andra förvaltningsgrenar de strängaste kontroller: äro föreskrifna: Om den principen anses vara den rätta, att chefen för ett embetsverk bör få, på egen hand och utan att vara skyldig inhemta någons råd, besluta öfver så väl anslags användande som öfver alla öfriga inom verket förekommande frågor, hvarföre tillämpas den då icke äfven på öfriga civila chefer i riket. Att antaga, det nuvarande chefen för statens jernvägsbyggnader skulle vara den ende, som vore så fullt hemmastadd i hvad han åtagit sig utföra; och: så ofelbar att ensamt hans görande och låtande ej behöfver underkastas någou kontroll, är dock ett nogstort missförhållande emot. hvad som eger rum med alla öfriga högre embetsmän. Och likväl har man lemnat chefen för jernvägsbyggnader:a en sådan makt utan annan grund än en förmodan, att denna åtgärd skulle leda till önskadt resultat; ty någon full visshet derom kunde ju icke erhållas förrän arbetet något fortskridit samt blifvit granskadt och undersökt. Om man går tillbaka till den tid, då jernvägsbyggnaderna först beslutades i Sverge, kan man icke undgå att påminna sig den feber, som dervid uppstod, och -huru det enskilta intresset alltför oförtäckt mången gång framskymtade samt gjorde sig gällande, hvarigenom dessa små banbitar uppstodo, som splittrade. krafterna och härigenom måste blifya dyrare än om. en bana i sender blifvit fullbordad oeh derefter en annan påbörjad. När nu emellertid dessa jernvägslappar, som hvar och en skulle hafva sin öfveringeniör och förrådsförvaltåre med flera embetsmän, påbörjades, så skulle det naturligtvis tillsättas en chef för det hela. Men hvilken skulle man taga dertill? — Svaret vär nästan enhälligt: Den man, som anses för den skickligaste kanal-byggaren i Sverge: ty den, som så kunnat gräfva Kanaler och slussär, måtte väl äfven bättre än någon anban förstå sig på jernvägar,. — Nå väl! detta var ej så mycket att förundra sig öfver, man egde dock rätt att vänta, det konungens rådgitvare skulle varit nog rådiga att inse, det en sådan maktfullkomlighet, som till chefen för statens jernvägsbyggnader lemnades — vare sig att det grundade sig på hans egen anhållan eller vilkorliga antagande af befattningen, eller att det ansågs vara lämpligaste sättet att få arbeiet skyndsamt utfördt, — dock var i hög grad stridande emot våra institutioner, och att således denna åtgärd förr eller sednare måste framkalla befogade anmärkningar. Rikets ständers revisorer hafva äfven 2 år å rad påpekat det oformliga häruti; utan att. det ledt till någon egentlig påföljd, troligtvis i anledning af den jernvägsförtjusning, som ännu rå der och hvilken, liksöm all. annan förtjusning, är bebäftad med någon blindhet. Isändaren är långt ifrån att vilja påstå, det denna regeringebs åtgärd, att lemna chefen för jernvägarne oinskränkt makt, inverkat menligt på arbetets-utförande, ty om äfven så varit, kunde det-endast genom en noggrann undersökning upplysas; men hanvågar påstå, att innan ew sådan granskning: skett kan ej heller någon vara förvissad om att så icke varis förhllandet; ty allting är dessförinnan grundadt endast på: lösa förmodanden.: Detsär-icke af misstroende mot nuvaratde chefen för jernvägarne man framställer detta; men insändaren är öfvertygad, att såväl denne sjvlf söm Hvarje : annan rättäokande person skall finna det högst besynnerligt att ingen granskning och afsyning försiggått 3 de hittills utförda jernvägsdelarne: Men utom sjelfva byggandet af jernvägarne, har chefen för arbetet äfven hela administrationen af de färdiga banorna om hand, hvaraf synes att regeringen anser byggmästarens funktion icke upphöra med byggnadens fullbordande. Att öfverste Ericson sjelf i sitt förra betänkande om jernvägarne föreslagit särskild styrelses tillsättande för de färdiga banorna, har mah ännu ej fästat! något afseende vid, kanske i. följd af den temligen höga summan, 30,000 rdr bko om året, som en sådan så kallad kkollegial! styrelser ansågs komma att kosta. I insändarens tanke är det, minst sagdt, litet obetänkt att bevilja ytterligare 25 millioner rår till jernvägarnes fortsättande, utan att dervid det förbehåll görös, att en granskning af hvad biltills, blifvit utfördt måtte försiggå, på det svenska folket, som är aktieegare i detta stora företag; må komma underfund med buru ändamålsenligt de redan lemnade medlen blifvit använda. Det är visserligen sannt att rikets ständers revisorer skola granska jernvägsstyrelsens, så väl som andra embetsverks räkenskaper; men det är ickeendast siffertalen, som börå granskas, utan det är förvältningssättet och meålens:användande på ett praktiskt och ändamålsenligt vis, som förnämligast böra blifva förermål för en revision. En och annan lärer anse en sådan revision kunna leda derhän, att jernvägsbyggnaderna för en tid:afstannade; men insändaren kan icke se att detta behöfde blifva förhållahdet.; Syftemålet vore väl att, om misstag med skäl anmärktes, kunna i det följande undvika såda, och-så till vida kan säkerligen med skäl tillämpas dot kända ordspråket, attdet är bättre stämma i bäcken än i ån, Att det finnes en och annan, somanser jernvägarnes fortsättande vara; det hufvudsakliga, huru arbetet än må utföras, kan ej betviflas; men -månne ej denna åsigt egentligen hyllas endast af. dem, som bo i grannskapet af de blifvande jernvögarne, eller också af sådana persohe:; som af andra, onskilta intressen önska: jernvägarnes skyndsamma fullbordande, på hvadssätt-detta än må ske? Det torde dock vara för landet i allmänhet mest gagneligt, att få jernvägarne med sina stationer så väl anlagda-och utförda som möjligt, äfven