Aftonbladet – 14 januari 1860, sida 2

ning, som gäller lif eller död, för att bli föremål för så mycket deltagande och medlidande? Darnay svarade ej ett ord. Hon var särdeles belåten med er helsning, som jag framförde, Inte att det just syntes på henne, men jag förmodar att hon så var. Denna hänsyftning kom väl till pass för att påminna Darnay, att denna obehaglige bordskamrat af egen drift hade stått honom bi i dagens dust. Han vände samtalet på den omständigheten, och tackade honom derför. Jag hvarken begär eller förtjenar någon tack, var det vårdslösa svaret. För det första, så var hvad jag gjorde en bagatell; och för det andra, så vet jag sännerligen icke hvarföre jag gjorde det, Hr Darnay, låt rig göra er en fråga.n Gerna. Det är icke mycket begärdt för den stora tjenst ni gjort mig. Tror ni att jag är ;nycket lik er? Minsann, hr Carton, svarade den andr helt förbluffad, det är en fråga, som jag icke gjort mig. Men gör er nu den frågan.n Ni har uppträdt som om ni vore lik mig, men jag tror verkligen att ni icke är det: Jag tror verkligen så med, sade Carton. Jag börjar hysa en mycket god tanke om ert förstånd. S Emellertid, fortfor Darnay,i det han uppstod och fattade klocksträngen, ligger väl deruti ingenting, hoppas jag, som skulle kunna lägga hinder i vägen för, att jag nu ringer och betalar räkningen, och att vi skiljas utan blodsutgjutelse å någondera sida? Intet Guds skapade grand! svarade Carton, och Darnay ringde. Betalar ni hela räkningen ? sade Carton. Då Darnay bejakat denna fråga, vände sig Carton till uppassaren och sade: Gif mig en butelj. vin till, och kom och väck mig klockan tio: -(Forts.)