————A LL — Ur sångens rika ungdomsdrömmar vaknat I Till. känslor, hviskande om mannens pligt. Från bönens, aningens och hoppets dagar Den eger knappast något annat qvar Än häftigheten i sitt sätt att vara. Hvad nyss ännu. var all hans lust och ära, — Att väcka häfdernas och-sagans genier Ur deras slummer upp till glada fester Och lyssna glad till dem om tid som flytt; — Att dansa om med diktens genier ... lyssna Till rösterna från höjden och från djupen Och sjunga ut sin Jifslust och sin längtan! .,. — Allt sådant växer den ifrån alltmer — Betänksam, varsam, men också orolig; Som jagad af ett plågsamt ungdomsminne; Som gripen af en plötsligt vaknad åtrå Att bota hvad hans ungdomsyra brutit, Den syres nästan vilja glömma allt För dagens äflan; morgondagens vinning. Han synes mörk i bågen. Clädjens genier Dei tyckas. fly förskräckta från hans panna. Han synes trött, men febervarm tillika. Det är som onda makter honom qvalde, Som kände han sig ej fullkomligt säker Uppå sig sjelf och på den dag, som är. Dock — låt din aning af din kärlek tändas, Och tid, som gryr, belysas af din:tros Hän lider, :dagens genius! Mörka minnen Af fädrens och hans egna brott ha vaknat Anklagande sen han ur-morgonruset. Vili samla sig i mandorå och besinning: Men, se också, hvad -mod, hvad kraft sig rörer På djupet af hans dunkla ögas oro. Se, hur han bland arbetarne dernere Vid foten af den gamla samhällsstacken Arbetar sig till nya, friska krafter! Se, hur han ilar fram bland dem och bildar Sig just bland dem en makt af nya viljor