Gaf färg på nytt åt sången, som: var nära Att dö afbrist på: luft uti gemaken, Och sjöng i dagens. stunder denna sång, Som med den tredje Gustafs tidebvarf Skall än försona månget nyfödt slägte. Och här, just här det var som han till slut På gamla dagar hängde upp sin lyra Och tog. af henne afsked i en sång Så mild; som. qvällens sista vestanflägtar...... Jay här är godt att gå en stund och drömma Om flydda tider, deras rika minnen, Och låta pulsen gå i sakta takt I känslan af det stora sammanhanget, Som oss förenar med de gångna slägten Och knyter tidehvarf till tidehvarf. Ack! Sångens dagar, sångens och behagets, De äro gångna, gångna längesedan, Och blott ett chaos, sjudande af feber, Af död och glöd, af storm och så af stiltje Uti orolig vexling, står oss qvar. Hur sångens foglar skrämda hafva tystnat, Och tankens örn med uttömd kraft sig gömEA mer I någon bortskymd vrå för solens blick!.. Till natt det mörknar mer och mer... ; ; Hvarthän, Hvarthän, min andel... s Nej, I blida skuggor, I Som sväfven här i dessa stilla lundar, Förlåten mig att Eder frid jag stör, — Er dag är gången, gången, Ja, för alltid; Och ej blott eder, men också den sångens, Som i ungdomlig yra stämdes upp Af våra fäder här på Edra grafvar: Och dag, som är, som varder .. den är vår! En dag af sång ej, men af tunga strider, Mot hvilka edra: voro blott en lek IMed gratierna i glädtig dans..: O ja! Helt andra tider kommit, Seklets ene