Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 1

stycke, Carton närmade sig i detsamma och lade sin hand på Lorrys arm. Huru befinner sig det unga fruntimret? Hon är mycket orolig, men hennes far bjuder till att lugna henne, och hon känner sig bättre sedan bon kommit ut ur domsalen. Jag skall låta fången veta det. Det går naturligtvis icke an för en respektabel bankkarl som ni, att tala: med honom så här offentligen. Lorry rodnade, liksom han hade blifvit ertappad på att inom sig sjelf öfverväga den saken, och Carton gick fram till stället, hvarest fången satt. Utgången från salen var åt samma håll, hvadan Jerry f. ljde honom efter, idel öga och öra. Herr Darnay!l Fången reste sig och framträdde, Ni är naturligtvis orolig för det unga fruntimrets skull. Jag vill låta er veta, att miss Manette mår bra. Det värsta är öfverståndet. Det smärtar mig djupt att ha varit en orsak dertill. Skulle ni vilja säga henne det, och framföra min varmaste tacksägelse ? Ja, det skulle jag vilja. Jag villy om ni ber mig derom. Cartons hela sätt var så vårdslöst, att det nästan var stötande. Han stod och vände sig till hälften bort från: fången, stödjande sig med armbågen mot skranket. Jag ber er derom, Mottag min hjertliga tacksägelse.n Hvad, sade Carton, som fortfor att till hälften visa honom ryggen, hvad väntar ni er; hr Darnay? Det värsta. Det är det klokaste ni kan göra; ni torde ej heller bli bedragen i erväntan. Likväl tycker jag att det begärda uppsköfvet innebär litet hopp för er.n Emedan det ej var tillåtet för obehöriga personer att uppehålla sig inom domskranket fick Jerry icke höra mer; utan lemnade nu dessa båda personer, så lika hvarandratill utseende, eå olika hvarandra i sättatt vara, stå