Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 1

ll: sVaktmästsre! se till det unga fruntimret! der, Hjelp herrn att leda henne ut. Ser ni icke att hon är färdig att dånal Hon beledsagades af mycket medlidande då hon leddes ut, och af mycket deltagande för hennes fader, Det hade synbarligen för hosom varit i hög grad påkännande att påminnas om sin fångenskaps dagar. Han hade visat tecken till häftig sinnesrörelse då han förhördes, och det der dystra eller drömmande uttrycket, som gaf honom ettålderdomligt utseende, hade alHtsedan hvilat öfver hans ansigte, liksom ett tungt moln. I detsamma han affägsnade sig inträdde juryn, och förklarade, genom sin ordförande, att jurymännen icke kunnat komma till enstämmighet, utan ville ytterligare öfverlägga. Öfverdomaren (som måhända ruminerade På Georg Washington) visade en viss förvåning: öfver, att de icke kunnat komma till enstämmighet, men afsade dock det utslaget, att e skulle under bevakning aflägsna sig för att ytterligare öfverlägga, hvarefter han sjelf aflägsnade sig. -Ransakningen hade pågått hela dagen och ljusen tändes i domsalen. Ettrykte började sprida sig bland hopen, att juryn icke På. länge skulle återkomma. Åskådarne aflägsnade sig till en stor del för att tage; något till. bästa, och fången fick gå och sätta sig jå den vanliga fångtänken; . Lorry, som hade gått ut då det unga fruntimret och hennes far aflägsnade sig, kom nu tillbaka och vinkade åt Jerry, hvilken, sedan hopen glesnat, lättare kunde komma fram till honom, Jerry, om ni vill ta er en bit mat, så gör man det. Men håll er i grannskapet. Ni hör nog när juryn kommer tillbaka. Kom då in straxt efter. ty ni måste skynda er till banken med underrättelse om utgången. Ni är len flinkaste budbärare jag vet, och ni hinnog till Temple Bar långt före mig Jerry hade en bra rygg att buga sig med, också bugade han sig rätt kapitalt till erkänsla för detta meddelande och för ett shillings