Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 1

dra. gånger sämre. Slutligen kom My Lord öfverdomaren sjelf och vände nu ut rätsidan på rocken, öfverhufvud dock så, att han fasonerade honom till: svepning åt fången. Och aflägsnadesig nu jurymännen för att fundera på saken, och spyflugorna började surra igen, Herr Carton, som så länge bade suttit och betraktat taket i domsalen, förändrade under allt detta hvarken plats eller ställning. Under det hans lärde vän Stryver, bläddrande, i pappersluntan framför honom, hviskade med sina grannar vid bordet, samt tid efter annan oroligt blickade åt juryrummet:. under det alla åskådarne mer och-mindre rörde på sig och samlade sig i nya grupper: under det sjelfva My Lord öfverdomaren uppstod från sin stol och sakta gick af och an på sin platform, icke utan att dervid beledsagas af en, misstanke hos åskådareskaran, stt han var litet het om öronen: under allt detta satt bemälde takbekikare helt liknöjdt tillbakalutad i stolen med till hälften nedfallen embetsmantel, med peruken något på sned på hufvud, alldeles: så som han i hast blifvit påsatt efter aftagningen vid konfrontationen, med händerna i fickan och blicken i taket, alldeles så, som han hade suttit der hela dagen. En viss vårdslöshet i hela hans sätt alt vara gaf honom icke allenast ett sluskigt utseende, utan minskade till den grad hans obestridliga likhet med fången — en likhet, som var mera påtaglig, då han vid konfrontationen för ett ögonblick antog en värdigare hållning — att många af åskådarne, som nu gåfvo akt på honom, sade sinsemella 1, att likheten emellan de båda väl ändå icke vore så stor. Cruncher meddelade sin närmaste granne den anmärkningen och tillade: Jag vill slå vad om en half guin alt den der aldrig får nån process att i utföra; han ser mig inte, ut-som så. Och likväl tog denner-Caärton bittre reda på I allt som tilldrog sig i salen, än någon som såg honom kunde tro. Ty när miss Manettes hufvud nedsjönk på hen-es fars axel, eå var han den förste som märkte det och ropade