Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 1

niskoblod, och en af de största förrädare på jorden, alltsedan Judas Ischariot, hvilken han verkligen mycket liknade. Huruledes den dygdige tjenaren Cly var hans vän och stallbroder och fullkomligt värdig att det vara; huruledes dessa förfalskare och menedare hade riktat sina blickar på fången såsom ett fett rof, emedan några familjeangelägenheter i Frankrike, hvarest han hade anhöriga, hade nödsakat honom att göra dessa resor öfver Kanalen — ehuru nödigt afseende på. andra personer, som han högt älskade och värderade, förbjöd honom att, äfven vid äfventyr af lifvets förlust, yppa hvad för slags angelägenbeter det var. Huruledes det vittnesmål, som blifvit afpressadt det unga fruntimret, hvars ängslan vid dess afgifvande alla hade sett, ingenting besvärande innehöll, enär hvad som sagts uppenbarligen icke varit annat än ett, emellan ett par unga personer vid ett så. dant tillfälle vanligt, oskyldigt snack — med undantag af uttrycket om Georg Washington, hvilket var alltför absurdt och vildgalet, för att hafva kunnat vara någonting annat än ett vidunderligt skämt, Huruledes det skulle vara en svaghet hos regeringen att vilja vinna popularitet genom att vädja till de allralägsta nationella antipatier och farhågor, såsom her generaladvokaten hade gjort. Huruledes hela hans. anklagelse saknade allsköns grund, utom det smutsiga och föraktliga slags vittnesmål. som så ofta gjort dylika mål förhatliga och i högmålsransakningar bär i landet vore så vanliga, MH ; Här. föll honom mylord öfverdomaren i talet med så sträng uppsyn, som om hvad han sagt icke hade varit sannt, och förklarade at han icke kunde sitta -qvar på sin plats och tåla sådana allusioner. Stryver inkallade nu de få vittocna, och Cruncher måste nu ytterligare föra på meda generaladvokaten vände utoch igsidan rocken, som Stryver hade påklädt juryn, idel han visade, huruledes Barsad och Öly vore minst ett hundra gånger bättre karlar, än han först hade ansett dem för, och fången ett tun