Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 1

3 TVÅ STÄDER ) EN BERÄTTELSE CHARLES DICKENS. Betrakta noga denne herre, min lärde vän och yrkesbroder,, sade advokaten, i det han pekade på honom, som hade kastat åt honom papperslappen, och. betrakta sedan noga fången. Äro de mycket lika hvarandra? Endast med den skilnad, att den lärde vännen såg något vårdslös och sluskig, om icke rentaf liderlig ut, var deras likhet tillräckligt stark för att öfverraska icke blott vittnet, utan tia närvarande, när de båda sålunda jemirdes med hvarandra. Då man anhöll hos erdomaren att den lärde vännen skulle få taga af sig peruken, och den förre icke utan er viss motsträfvighet samtyckt dertill, blef i sheten ännu påtagligare. Domaren frågade na Stryver (fångens advokat) om det vore meningen att hr Carton (den lärde vännen) skulle anklagas för högförräderi? Derpå svarade Stryver nej; men anhöll att få fråga vittnet, om icke det, som bändt en gång, också kunde bända två gånger; om vittnet skulle ha varit så säkert på sig; om det förut hade sett hvad det nu sög, och om vittnt ännu vore lika säkert på omöjligheten af et misstag, och så vidare. Och blef nu resultatet af alla dessa frågor att bemälda vittne blef bräckt såsom ett. skört lerkärl och hela hans vittnesmål sönderslaget i tusen onyttiga skärfvor. Cruncher hade under tiden intagit en hel frukost af jernrost från sina fingrar under sitt uppmärksamma åhörande af rättegångsförhandl.ngarne, Han hade nu att spetsa öronen, då hr Stryver klädde på juryn målet, alltsåsom en bastant och välsömmad rock, i det han för jurymännen utpekade huruledes den der patrioten Barsad var en legd spion och bedragare, en samvetslög schackrare med men) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—9,