Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 4

Välgörande medmenniskor kunna göra en god gerning, om de bispringa en fattig fader, som med fyra moderlösa barn befinner sig i en alldeles utblottad ställning, och hvilken är så mycket mera beklagansvärd, som han, drabbad af hopade olyckor af alla slag, öfvergifvit sig sjelf åt bopplös förtviflan och anser sig och sina barn räddningslöst utkorade till undergång. Ett par obemedlade slägtingar, som skulle vilja hjelpa den olycklige, men ingenting förmå, ha dock ansett sig böra, honom ovetande, vädja till den allmänna välgörenheten, i det hopp att denna skall ömma för de alldeles värnlösa barnen och öfverfyga fadern, att man aldrig bör förtviflta om bistånd af Gud och goda medmenniskor, och att, när nöden är som störst, då är hjelpen som närmast. Anteckningslistor för dem, som godhetsfullt vilja lemna något bidrag för att förskaffa de arma barnen det allra nödvändigaste, hvarpå de lida brist, finnas att tillgå i brr Bonniers samt Deleen komp. boklådor. Sannidgsenligheten af det beklagansvärda förhållande, som här är omnämndt, är för redaktionen styrkt genom intyg af komminister von der Burg.