Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER) EN : BERÄTTELSE CHARLES DICKENS. TREDIE KAPITLET. En bedragen väntan. Herr generaladvokaten ville låta juryn veta, att fången, ehuru ännu ung till åren, var gammal i förrädiska praktiker, medelst hvilka han bade förverkat lif sitt. Att hans förbindelser med rikets fiende icke daterade sig från i dag, ciir från i går, eller ens från i fjol, eller Jörråret. Att-det var visst och säkert, att fången hade, för längre tid tillbaka än så, haft för sed att fara fram och tillbakaemellan Frankrike och England i hemliga uppdrag, för hvilkas beskaftenhet han icke kunde nöjaktig redogörelse afgifva. Att derest det vore fr.ädiska stämplingar beskärdt, att hafva framf (hvilket det, lyckligtvis: aldrig varit), så skulle hans brottsliga förehafvanden möjligen kunnat förblifva oupptäckta. Menatt försyren bade ingifvit en man, utan fruktan och a förebråelse, tanken, att utforska arten och boskaffenheten af fångens förehafvanden, hvilhor man, betagen af rättmätig fasa, hade dem uvjspenbarat för Hans Majestäts förste statssekrete are så ock dess hemliga rådkammare. Att denne fosterlandsvän skulle här upprita. Att hans beteende i denna såk var, på det helay sublimt; Att han hade varit fångens väv; men att, sedan banien betydelsefull och sår stund upptäckt bans brottslighet, han lade beslutit att på fäderneslandets altare offra t1person, :som icke mer var värdig atttryckas till hans: bjerta. Att derest det vore brukJ.Se Aftonbladetu;is 1—5, 7 och 8,