Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 1

ligt i Britannien, liksom i det forna Grekland och Rom, att resa stoder åt fäderneslandets räddare: denne högsinte medborgare visserligen hade :förtjenat en sådan. Att dygden, såsom poeterna hafva sagt på många ställen, hvilka han nogsamt visste attjurymännen ord för ord kunde utantill (dessa herrars förlägna uppsyn härvid förrådde, att de alls icke kände till de der ställena), är smittosam, enkannerligen den under namn af patriotism eller fosterlandskärlek kända, lysande och fast härliga dygden. Att föredömet af detta obesmittade och ojäfviga kronovittne, som det för honom, generaladvokaten, var en verklig ära att få åberopa, hade inverkat på fångens betjent, bevekt honom att fatta det heliga beslut att undersöka sin husbondes bordslådor och fickor, samt tillegna sig hans papper. Att han, generaladvokaten, var beredd på, att man skall försöka förklena denne dråplige tjenares karakter; men att han, för sin del; satte honom till och med öfver sma egna syskon, oclr vördade honom fast högre,sän sin egen köttsliga fader. Att han-med full tillförsigtanbefallde juryn att gå och göra sammaledes. Att dessa båda vittnens utsago, i förening med de upptäckta. papperen, hvilka skulle varda framlagda, skulle nogsamt ådagalägga, att fången varit försedd med förteckningar på Hans Majestäts krigstrupper, och på deras utrustning och fördelning, så till lands som sjös, samt -dJjusligen visa, satt han: hade plägat afsända så beskaffade underrättelser till en: fiendtlig makt. Att.dessa förteckningar visserligen icke bevisligen voro egenhändigt skrifna af fången; men att-sådant intet betydde; det var fastmer ett bevis iemot ho: nom, såsom ådagaläggande med hvilken slughet och försigtighet han hade gått: tillväga i sina. förrädiska stämplingar. Att bevisen sträckte sig hela fem år tillbaka; ådagaläg.