Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 1

mängd utrop sådana som: Ahatdu är gud fruktig, du, kantävka! Du tänker sätta dig på tvären mot man och barn, du? Men det skall jag sätta p för, dul och dylika gnistor från hans vredes surrande slipsten, borstade Cruncher sina stöflar och beredde sig på bästa vis för dagens värf. Hans son, hvars hufvud var garneradt rmied finare. spikar, och hvars unga ögon sutto hvarandra lika nära som fadrens, höll, enligt uppdrag, ett vaksamt öga på sin mor. Han plågade imellanåt rätt illa den arma qvinnan med att springa ur sängen, der hon Köll på att kläda sig, och skrika: Se opp, tar! Nu ämnar hon sig sta igen!, och sedan med ett otäckt grin uttrycka i förnöjelse öfver det spektakel Han stält ill. . Crunceher hade ingalunda blifvit mindre sur till lynnet då han satte sig till frukostbordet. Han blef isynnerhet mäkta förtörnad öfver att hans hustru läste till bords. Så för fon! Hvad håller du nu på med igen, Aggerawayter ? Hans hustru förklarade, att hon endast bedt Gud välsigna maten. Låt mans bli det! sade Cruncher, med en uppsyn, som om han snarare väntat brödbullen försvinna under inflytelsen af hans hustrus böner. Jag har alls ingen lust att bli bortvälsignad från hus och hem. Jag vill ej ha mina smulor bortvälsignade från bordet. Håll truten! Mäikta rödögd och arg, liksom hade han vakat hela natten i ett gille, som slutats med allt annat än sämja och broderlighet, slukade snarare än spisade Jerry Cruncher sin frukost, rytande öfver maten, likt någon. fyrbent ledamot af ett menageri:. Möt klockan nio blef Ban något blidare att påse och företedde en så pass anständig och affärsmässig: yttre menniska, som han möjligen förmådde be