Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 1

TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE Rö CHARLES DICKENS. Fångel var fu inkommen i vagnen och hans dötter Hade följt honom efter, då Lorry; soth redan häde satt Toten påvagnsteget, hejtades af Manette; som: med jemiherlig röst begärde att få sina verktyg ochsin påbegyrita sko, Fru Defarge ropade genast åt si Man, att how ville hemta-ned dem, och begarf sig, stickande, inåt gården! Hon återkön snart med säkerba och inlemnade dem väghen; stfäx derefter stod hon åter Jutad möt. dörrpösten, stiskade, och såg ingenting: Defarge satte sig upp på kusksätet och ropåde åt kusken: Till Barrieren I Kusken stäälde med piskan, och det bar af under de ljäsfättiga gatulyktorna. ij Mder lyktor — som alltid svängde sig klätögdare på de bättre gatorna; och! alltid sÖMmnNigare på de sämre — och förbi upp: lystå bodar; muntra njenniskoskarör; skimrafide kaffehuås och teaterportiker, till en af stådspörtärna. Soldater med lyktor vid högväkten der: Edfa pass, resahdeb Här äro de, Kerr öfticer,, sade Defarge i det han nedsteg från kuskbocket och med vigtig uppsyd förde honom litet åb sidan, shär är passet för herin med det hvita rhåfyndet inuti vagnen. Man har leninat det åt mig emedat... Han sänkte rösten; det uppstod: en röfelse bland soldåtlyktornaf och sedan en af dem blifvit instucken genomvagnsfönstret aP-gh järn I äniformytskådadec ettparstili bemälde arm hörande ögon med en ingalun— ) Se Aftonbladet ne 1—5.