Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 1

Vi; ha både offentligt och.enskildt hört framkastas ett annat politiskt skäl, hvarföre man från svensk sida bör önska, att Storthingsbeslutet icke må vinna sanktion och hvarföre til: och med svenska representationen, om den vöre tillspord eller förklarad kompetent iämnet, borde tillsvidare motsätta, sig. sakens. afgörande, och detta skäl är: att man, genom att ha denna eftergift att erbjuda norrmännen, lättare kan, få dem att gå in på en revision af. unionsförhållandena i allmänhet för afbjelpande af de klagomål, som från svensk sida anföras. För vår del måste vi uppriktigt förklara, att om man är öfvertygad derom, att norska folkets önskan i denna sak är bi!lig och naturlig, och att dess uppfyllande icke afhänder Sverge eller svenska folket någon den ringaste verklig rätt , eller förmån, så skulle ett sådant köpslagande icke vara. värdigt eller likt det svenska folkets sitt och .mangr; ja det skulle icke ens vara politiskt klokt... ; Ty vilja norrmännen icke närma, sig till oss, då vi behandla dem ädelt och högsinnadt,vilja de icke sjelfmant draga försörg derom, att de unibnella missförhållandena icke måtte bli. älltför tryckande och .förargelseväckande för svenska folket, då må de. sjelfva bära ansvearet för att unionen försvagas och undergräfves, till ringa båtnad för Norge. En förening, som skall he styrka och lifskraft, måstå alltid Ibero på ömsesidigt intresse och ett godvilligt närmande. I det fallet äro vi färdiga att säga: hellre ingen union än en sådan, der den ena bparten måste imponera på den andra genom rhot och trugande! Den romerska frågan, 2: Om. denna; fråga, hvilken på ssenare tider nästan I uteslutande. sysselsatt Europas uppmärksamhet och somrsynes utgöra sjelfva knuten i. det allmänna italienska problemet, yttrar sig Kevuecdes, deux: mondes för den.1;dennes på följande .sätt: 4 az ex Ju längre man fortskrider i de italienska frågornas, utveckling, desto: mera skall det, enligt vår öfvertygelse; blifva klart, att den bästa politiken är att låta italienarne på egen hand, lösa de frågor; som angå,dem. Det är möjligt att man. slutligen kommer till,,denna öfvertygelse just ;på, grund af vanmakten i de upprepade interventionsförsöken; men huru mycket klokare vore det icke, att, bespara sig en så. dyrköpt;, erfarenhet, samt de retsamma orättvisor, hvilka, Frankrike, härigenom blottställesvatt begå såväl i Italien. som äfven i sin inre styrelse. Må. man noga öfverväga de .vådor, som för vår: inre : politik. skulle: uppkomma af en oupphörligt intervention uti Italiens angelägenheter. Sjelfva knuten till de italienska frågorna ligger i Rom; detta inses numera allmänt. Hvad, har man välatt svara katolikerna och det franska presterskapet, om de se:oss städse intervenera, på halfön? Man har ej annat att vänta, sig än att de antingen skola vilja tvinga oss att. försvara den -påfliga myndigheten emot de mest billiga, anspråk från Italiens sida, eller ock att de skola göra vår politik ansvarig för alla de nederlag, som påfvedömet kan. komma att lida. , Skall man. ge dem ett munlås? . Sådant vore obilligt och oklokt; obilligt, emedan man ej,har någon, rätt att förvägra landets stora intressen och dessas naturliga målsmän att utöfva ett lagligtinflytande.på ledningen af. den: nationella, politiken; oklokt, (emedan man sålunda utsätter sig för att sammanblanda en fråga, som rör den inre religionsfriheten, med en fråga, som tillhör den yttre politiken. Hvad hår man väl vännit på förbudet att offentliggöra biskoparnes cirkulärer? Vi hade ej velat tro på ett dylikt förbud. Rögeringenh bar mer in ef gång protesteråt emet att den: skulle ega eller utöfva en, preventiv myndighet öfver pressen, uch lagaårhe medgifva i sjelfva ver. ket ej heller någon-sådån. Vi nödgas emellertid nw erkänna vårt misstag, sedan ett halftofficielt blad med: mycken säkerhet tillkännagifvit, att berörde förbud verkligen blifvit utfärdadt. Hvad ohdt skulle väl ettobegränsadt offentliggörande af ofvannämbhda cirkulärer håfva åstadkommit? Hade väl det Klerikalä partiets förbittring emot broschyren derigenom blifvit mera häftig? Vi tro det icke, Hvad hade deremot katolikerna att säga, om man uppställde såsom grundsats, att Frankrike öfverläte åt italigfarne sjelfva att orgavisera sig buru de finna för godt; att dettror på romerska hofvets vitalitet och vishet, samt att aktningen för påfliga myndigheten lika mycket som aktningen för ett folks oberoende förbjuder oss aft blanda. oss i deras angelä,enheter? En sådan politik, uppriktigt tillmpad, skulle mera verksamt än alla interventioner gagna påfvedömets intressen inom alien? En i0terventioh är alltid sårande för dem den gäller; till sin natur godtycklig och uten. sakkännedöm, misstörstär den lika mycket te intressen, den vill beskydda, som. dem, vilka den vill bekämpa. Det modertia Ifätens antipati emot påfvedömet bar uppkommitijust till; följd at dessa. blinda och plumpa nterventioner. Det är lika litet i Frankrike som, i Österrike. eller, Spanien som, man får söka lösningen af..den romerska frågan; det