Aftonbladet – 10 januari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 10 Jan. Den fråga, som för ögonblicket fått namn af den norska frågann, d. v..s. frågan om hi I motion; lärer väl, efter att ha tvenne gånger blifvit bordlag 1 i prester,.borgareoch I bondestånder, förekomma i nämnda stånd till behandling i morgondagens plena. Då denna I fråga hörer till ett politiskt områtle, ät hvilket man i allmänhet eghat ef mycket ringa uppmärksamhet, . och tillika, berörer vissa liI delsen, och. fördomar, kan man vänta, att förI hanälingarne..om densamma skola. .mek än ; vanligt sväfväsut från ämnet och -bidraga till iatt snarare yttermera! inveckla och försvåra :än reda saken. Vi, tro derföre, att det till. i hör den del af fidningspressen, som icke fin. ner någon glädje och fördel uti sjelfva trassi let, förvecklingarneisoch: deraf framkallad ömsesidigt missförstånd -öch ovilja, ätt oför; trutetpåpeka de sakförhållanden, som äro 8 bane, och söka så mycket, som mojligt ät motverka: allt. det svammel och, alla de ut; gjutelser; som icke ha något annat tänkbar i resultat ät att möjligen lätta! de resp: talarnes hjertan och att ytterligare framkalla ond blod ; och ökad förbistringtuti saken, der — såsom hvar och en, som .nied något lugn ser för: Kållandet: any. lättligen,, finner, — ingenting hugneligt; ingenting varaktigt kan ernås utan I på öfvertygelsenssoch den godvilliga öfver: i enskoråmelsenis Väg. i Vi bedja derföre, att ännu en gång få er inra om, att. allt klander, alla utgjutelser emot norska. Storthinget i denna; sak icke allenast äro; olämpliga: och:gägnlösay utan. rent af otillbörliga. . Norges folkrepresentation hår endast gjort hvad som är dess fulla lagligå rätt, . Något mera behöfver, man ej veta, för att icke: angripa, dess beslut... Men. om man derjemte-har någon--den -ringaste böjelse: för att våra billig och försöker tänka sig in i norrmännens ställting, så skall fan finha ifrågavarande Storthingsbeslut icke flott lagligt, utan. äfven mycket naturligt, då det går ut ;på attsöka få bort ur norska grundlagen ett anomalt stadgände; som står i verklig stridickeblott mot Hela den prineip af fullkomlig inre fris bet öch sjelfständighet, som eljest genomgår grundlägen,, utan tillika med förhålländenas bestämd utveckling och med ett fritt folks bestämda och enbhälliga opinion, så att dess fillämpfing: numera är sen-omöjli het; så vida man ej för et tomt sken, en död fräs; en; sväfvande och resultatlög teori önskar sätta. hela Nordens; lugn och fredliga utveckling på spel ochiföretaga sig. att..på några dagar nedrifvå hvad: årtionden verkat för utfotande af fördomar och missförstånd. Hvar öcken af oss, hvärs Hjerta bar når gon värma för frihet och, fosterland, skulle i -norrmännens ställe göra samma, fordran; fatta sammav beslut som: de; och vi skulle troligen ickeens så länge som: de ha: dröjt dermedv Då vi sålunda tro, att då svenska representänter skola varå få, hvilka för sakens egen skull ifra emot, att, .den önskan och nationalfordran, som: blifvit uttalade: genom Stortkingets nu upprepade beslut, måte bli uppfyllda; kati, det sålunda endast vara afalll männare politiska skäl, af. frågans samband med, andra frågor som ett sådant motstånd chärledes. Man kan: nemligenj på samma-gång man anser den nu å bane varande frågan i sig sjelf mindre vVigtig, dock hysa den meninPgen, att det ifrågavarande stadgandet kan anses vara af kontraktsmässig natur, och att -derföre dess ensidiga upphäfvanda kunde innebära ett vådligt prejudikat i: öch för audrav frågor.! Det är med. afseende härpå som en utredning af förhållandet blifvit begärd, för att, dom det! skulle visa sig att det ifrågavarande stadgandet icke hörer till unionsvilkoren, svenska nationen måtte klarligen inse, att dess rätt icke är förnärmad och något-prejudikat för unionsfrågors ensidiga behandling icke blifvit gifvet genom Stortbingsbesutets ganktionefande af Norges könung, eller att i annat fall svenska statens .målsmän må till förändringen, gifvit sitt begifvande. Då en sådan utredning. blifyit begärd och derjemte blifvit-af konungens främste minister ansedd behöflig, skulle det vara nog besynnerligt vatt motsätta sig. densamma, så framt iman icke; sjelf. tilltror sig för: måga. att reda saken: så klart att den icke längre kan vara tvist och olika meningår underkastad. Ötskligt vore, om man icke behöfde anmoda regeringen att åstadkomma en sådan utredning, utan att densamma kunde åvägabringas a ständerna, som sBjelfvå i sina arkiver böra ega tillräckliga mäterialier för gakens bedömande och eh fullständig belysning af detifrågavarande stadgändets tillkomst samt verkliga natur och betydelse. Skulle det vid ei sådän, på egen hand företagen utredning visa sig, att den ifrågavarande bestänimelsen icke vore af unionel natur; så kunde mani slippa besvära konungen med en framställning i ämnet, hvilken i alla händelser skulle kunna vara eghad att framkalla missförstånd i. NorgE, såsom redan vid blottå frågan derom visat sig. :