Aftonbladet – 9 januari 1860, sida 3

I afseende å alla i beväringsförfattningen förekommande undantag från beväringspligten, finner K. M:t, enär det måste anses såsom en nödvändig följd wu ett undantagsstadgande, att undantaget bör uppi höra på samma gång som anledvingen till dess bestämmande ej langre: förefiunes, för öfrigt böra stadgas: att det skall åligga dem, som från beväringspligtens fullgörande blifvit af särskilda tillfälliga orsaå befriade, att, om de före beväringsårens utgång : lemna den efnadsställning, som utgjort anledning till deras befrielse, älla sig vid nästföljande mönstring för att i beväringspligten inträda. I förening med föreskriften om indelta armens smanhållets kompletterande under krig med beväringsmanskap är i nu gällande beväringsförfattniug stadgadt, att det i de ledigblifna ordinarie rummen insatta manskap endast må tilisvidare der förblilva, såframt ej särskild öfvereuskommelse mellan vederbörande rustoch rotehållare och den be i dige kan träffas. — Derigenom skulle kunna inträffa, att, sedan en beväringskarl bl fvit under kriget insatt uti ett ledigt nummer oeh såsom soldat vunnit krigserfarenhet, han icke destomindre vid hemkomsten af rnsteller rotehållare till afsked anmäl Då likväl det hvarken kan vara förenadt med rättvisa, att den, som under krigets faror tjenstgjort i numret, vid krigets slut skall emot sin önskan kunna skiljas derifrån, eller med statens fördel överensstämmande, ait, i stället för en öfvad och krigsvan soldat, en alldeies oöfvad rekryt insättes i armöns eller flottans leder, anser K. M:t ifrågavarande stadgande böra sålunda förändras: att beväringsskyldig må väl under krig blott tillsvidare insättas i ledigt nummer eller rote, men att efter slutadt krig det må af honom bero att, på de i legokontraktet betingade vilkor, i numret eller roten qvarstå; hvilket i sådant fall ej må af rusteller rotehallare förvägras. Det är likväl icke tillfyllestgörande, att uti krigshärens leder hafva öfvade soldater; dessa mäste äfven ledas och anföras af tillräckligt och öfvadt befäl. Betraktas förhållandet i dettajalseende inom svenska armån, skall det icke undgå den sakkunnige, hurusom fe befälspersonal, hvilken finnes vid de särskilda regementerna och kårerna, är alltför fätalig att förslå tll fyllande af behofvet, isynnerhet vi armens mobiliseri Detta befäl, ursprungligen afsedt endast för stumtrupperna, har väl, efter beväringsinrättningens införande, blifvit något ökadt, men är dock ännu på längt när icke villräckligt. Då emellertid för det närvarande icke lärer kunna åstadkommas sillökning uti den stående befälspersonalen till ett antal, fullt motsvarande behofvet under fred, och ännu mindre till hvad som verkligen behöfves för händelsen af krig, har K. M:t varit betänkt på annan utvög för bristens möjliga afhjelpande. En sådan utväg anser K. M:t vara, att genom beväringsekyldige sjelfva, hvilka, jemte visad håg och tallenvhet för krigareyrket, vilja åtaga sig en längre tids vapenöfning, till någon del ersätta bristen åt minstone inom de lägsta befälsgraderna Komiten rörelades derföre att undersöka och uppgifva, huruvida det ej kunde påräknas att en del beväringsynglingar åtoge sig att mot vissa vilkor, dem komiten eger föreslå, undergå längre vapenöfning än den för beväringsmanskapet i allmänhet fasiställda, och såmedelst bibringas. de kunskaper, som erfordras för att kunnas till befäl användas. Den fullständiga utredning komitn egnat denna a, har gifvit stöd för K. M:ts öfvertygelse, att medvetandet af att kunna vinna befordran, såsom uppmuntran för ett nitiskt uppfyllande af de pligter, hvilka äfven under fredstid åligga den beväringsskyldige, skall blifva ett verksamt medel för möjigheten att anskaffa befälsämnen ur beväringsmanskapets leder; och sådant både inom armens och lotians beväringsmanskap. E hå I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiten i ämnet uttalade, åsigwer har K. M:t ansett de syftade fördelarne kunne vinnas genom inrättandet f en elitkår, efter de grunder, som K. M:t, ehuru dera deribland, likasom en del mindre vigtiga stadsanden icke påkalla särskild pröfning Hos rikets ständer, dock nu velat i sammanhang meddela, på det att förslaget om införandet af vissa bland srundbestämmelserna uti beväringsförfattningen må vättre kunna bedömas genom betraktandet arfrägan desk hela omfattning, Håluada borde stadgas regementskårehefar må ega att årligen, utet af beväriogsmötet med 1:sta klassens beranskap och sedan utrönt blifvit hvilka af ynglingarne, jemte godt uppförande, visa re anlag för militäryrket, göra sig underhuruvida någon bland dessa vilja, emot törmåner, som här nedan omförmälas, åtaga ig en utvidgad tjenstgö kyldighet; t regementsoch k r må berättigas, efter särskildt kan derom blitva förordnadt, att ut detta antal af frivilliga utse beväringseliter, wicka genom skriftligt kontrakt skola förbinda sig 1 derpå (öl iret undergå 30 dagars vaig, och de dvrefter återstående trenne åren i ligt 15 dagars vapenöfning hvarje de bestämmer, dock så, pen kur alltid, så framt hinder ej sar, böra håilas under den vanliga exercistiden: att det skull blifva beroendoö af de aniag, beväcliten under ofvannämnde tid utvecklar, . om kuu vinna befordran, hvarvid af regementsoch hefer iakttages: att elit icke må antagas till viceerporal förr än under loppet af det år, eliten för redje gången undergår vapenöfning, och efter det sshet vunnits om sådana hans framsteg, som till dylik befordran kunna föranleda; samt att en uvda antagen vise-il -korporal må, om han genom ivad håg och skickligbet i tjensten samt ett godt ipplörande gör sig förtjent af vidare uppmuntran, der afläggande af de för hvarje grad föreskrifna sunskapsprof, befordras till alla de grader, som det :ltkommer regementschef att bortgifva; börande efordrad beväringselit unnder fredstid alltid tjenstsöra med 2:dra klassens beväringsypglingar; att beväringselit af högre eller lägre grad skall inder all tjeustgörivg, som honom i nämnde egenkaper åligger, vara underkastad lika skyldigheter ned öfriga krigsmakten, samt äfven vara förbunden ut utom tjensten visa sina förmän heder oeh akting; hvarjemte beväringsunderofticerare böra afAgga vanlig tjensteed; att den, som blifvit till beväringsunderoflicer kon titverad, bör, placeras och redovisas på visst komani; och skall honom icke vara tillåtet att, utan egementseller kärbefälhafvarens tillstånd, välja in bostad utom regementets eller kårens beväringsmråde, bvarförutan honom åligger att uppgifva sin istelseort för kompanibefälet, som eger att delgifva wonom de order rörande möte eller annat, som med jensten bar gemenskap; utt beväriogselit i allmänhet ej må flytta utom ;cväringsområdet för det regemente eller den kår, ler han är anställd, utan att derom hos vederböande befäl göra anmälan och tillika sin vistelseort ippgifva; att beväringselit. skall åligga alt inryckningsdagen sidigt på morgonen ånstöl g å mötesplatsen, eller, deresi han af s, anvat laga förfall derirån hindras, fi bevis derom, ntfärdadt intiogen af läkare eller ock af pastor i församlinacn tillika med kronofogden eller Jänsmannen i oren, hvilket bevis genom hans egen försorg tillstäl vs vederbörande befäl vid samlingen till mötet;-i att bev ringselit skall, i likhet med allmänna beväringsmanskapet, vid hvarje öfningsmöte förete restbetyg, hvilket dock henom sjelf bör medföräs, och hvarä antecknas de belordringar, han unjenstgöringstiden ki a vinna;