Aftonbladet – 9 januari 1860, sida 3

JE, unde: IPCUSLVua I vrå Eee Hvyalanadla I RN år under föreskrifven tid undergå vapenöfning; dock itt befrielse från denna vapenöfning kan ega rum ör den, som för vinnandet af sådan befrielse erägger ett kontant belopp på sätt här nedan föreslås; att nämnde belopp, genom hvars erläggande be frielse från vapenöfning i fredstid vinnes, må RAS mas till ett hundra rdr rmt, med K. Ma !en rätt att, efter hvad den vid tilläpm vnona srfarenhet kan föranleda, öka elier minska Metta belopp med högst tjugo rdr samma mynt; att befrielse från vapenöfningsskyldigheten likväl icke må vid mönstringarne tilldelas flera än balfva antalet af de inom hvarje mönstringsdistrikt för året proberade beväringsskyldige; börande, i den hänatt flera än halfva antalet sig til befrielsen anmäla, genom lottning bestämmas hvilka inom samma antal skola befrielsen åtnjuta, men tillika, jemte anmälan om förhållandet, utan dröjsmål af Kongl. Maj:ts befallningshafvande underställas K. M:ts pröfsiua och beslut, huruvida befrielse från väpenöfninsarne jemväl för de öfriga, som sig dertill anmält, må kunna me dgifvas; att dem afgift, som af Boväringsskyldig sålunda crlägges, skall vid mönstringstillfället uppbäras å landet af kronofogde och i stad af vederbörande magistratsperson, hvilka derföre alltid sKola vid mönstringarne vara tillstädes, men för den händelse att någon beväringsskyldig efter mönstring, på särskild dercm gjord und. ansökning, erhåller tillstånd att genom afgifts erläggande befria sig från vapenöfningen, skall afgiften i länets ränteri nedsättas; att af de sålunda influtta medlen skall, under benoämning af allmänna beväringsfonden, bildas en särskild tillgång att af K. M:t användas till befälsämnens danande bland beväringsmanskapet; att deremot all legning under fredstid upphör, så att beväringsskyldig då icke Har rättighet att i sitt ställe sätta ersättningseller legokarl; att under krig, eller då K. M:t för rikets säkerbet finnoer för godt att uppbåda större elter mindre del af beväringsmanskapet, alla inom beväringsålderu varande, till krigstjenst approberade skola vara skyldiga att till sådan tjenst sig inställa, dock med rättighet att, vid då blifvande mönstringstillfaälle, kuuna i sitt ställe sätta annan karl, med de egenskaper och under de vilkor, som här nedan i ck å legninen skola föreslås; egande beväringsskyldige af anra klassen, hvilka möjligen uppbådas innan årets vapenöfningar försiggått, återbekomma hälften af den afgift de erlagt för befrielse från vapenöfningarne i fredstid; att allt det rikets bandelsflotta tillhörande sjöfolk, som är å sjönfanshus eller i magistratens rullar inskrifvet, äfvensom sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt sådana kunskapsprof som för befälbafvare och styrmän å svenska handelsfartyg i författningarne stadgas, samt maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilda personer eller bolag, skola, emot det utt de åro frikallade från all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet i fredstid, vara skyldiga att i krigstid tjenstgöra vid Kongl. Maj:ts flotta från och med året näst efter fyllda tjugo är till och med det år, då trettiofem års ålder uppnås; hvilken utsträckning i beväringspligten likväl icke må tillämpas på dem, som före inträdet i sjämansyrket på annat sätt till alla delar fullgjort sin beväringsskyldighet; att dock för ifrågavarande del af gel JR skall, såsom laga förfall för inställelse till s S sjenst, bland annat räknas: att vara på utrikes sjöcesa stadd; eller på inrikes sjöresa för tillfället från sin hemort aflägsnad; eller före den dag, sjöbeväringen eller någon del deraf blifvit genom allmän kungörelse till krigstjenstgöring kallad, vara å fartyg iwmönstrad till förestående sjöresa; eller ock alt gesom kontrakt eller annan laglig öfverenskommelse cedan tillförene hafva sig förbundit att någon viss, innu ej tilländalupen tid tjena enskild man eller boag å dess fartyg; inträdande dock skyldigheten till jokrigstjenst i de tre första fallen den dag efter esans slut, då sjölagen medgifver befrielse från ien ionehafvande enskilda sjötjensten, samt i si sta fallet 30 dagar efter det fartyget första sången kommit i svensk hamn, sedan sjöbeväringens sallände till krigstjenst kungjordt är, eller krigsförslaring blifvit utfärdad; att sjökaptener och styrmän i krigstid skola användas såsom befäl eller underbefäl, och maskini terna i maskinistbefattning eller, om de dertill anjes lämpliga och skickliga, såsom maskinistofticerare ; vörande sjökaptener och styrmän, hvilka i nämnde genskap å flottan användas, äfvensom till maskinistMlicerare antagna maskinister, erhålia lön och dagroktamente i,likhet med deras vederlikar å flottans prdinarie stat, samt dessutom, till anskaffande af miformspersedlar med:mera, uti ekiperingspenpinsar ett belepp, som motsvarar tre månaders lön; — frige å flottan såsom sjöbeväring anställda maski aister böra erhålla sjöaflöning och månadslön, öfvernaskinisterna såsom flaggunderofficerare och unnisterna såsom underofficerare af lägsta srad, såvida de icke hellre önska tjenstgöra för nånadshyra, i hvilken händelse de undfå afiöiingsförmåner till lika belopp med hvad de å cnskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit; samt att den, som under krigstid eller då K. M:t för -ikets säkerhet uppbådar beväringsmanskap, önskar siuna befrielse från eget fullgörande af beväringsligten och för sådant ändamäl genom legning säter aunan karl i sitt ställe, skall, i öfverensstämnelse med hvad redan uti 10 af kongl. kungörelca den 17 Februari 1858 stadgas, vara skyldig att vid vederbörlig mönstring inställa legokarlen, som :j får legas utom länet och bör vara af god frejd, ifvensom känd för ett ordentligt och välartadt uppförande samt för öfrigt endast tagas bland dem, som fullgjort egen beväringspligt och äro incm 34 års ålder, men, om de varit i krigstjenst anställde eller såsom beväringskarlar bevistat tvenne öfningsmöten, äfven kunna vara mellan 34 och 37 års älder; hvaremot sjökaptener, styrmän, maskinister å ngfartyg och sädant sjöfo.k, som emot befrielse från apenöfning i fredstid fått sig en utsträckt beväripgspligt ålagd, icke må tillåtas legningsrätten begagna, med mindre än att de sätta i sitt ställe annan duglig och välfrejdad. sjöman eller maskinist, som icke är öfver 40 år gammal. g Genom antagandet af ofvanberörda förslag ernås visserligen icke det önskvärda raålet att hafva ett, en gång för alla bestämdt och emot verkliga VLehofvet noga afpassadt antal af exerceradt beväringsmanskap; men under förutsättning, att en icke ringa del af beväringsmanskapet torde finna med sin fördel förenligt att begagna sig af den lempade tilllåtelsen, att emot erläggande af afgift befria sig från den för många utan tvifvel olägliga vapenöfningen i fredstid, vinnas likväl härigenom fördelar ej allenast för det allmänna, soni erhåller minskviog i exerciskostnaden, samt tillika besparing at betydliga arbetskrafter åt jordbruket och ändra näringsgrenar, utan ock särskildt för försvaret, hvilket, utan att för krigstid förlora något af hela beväringsstyrkan, sättes i tillfälle att åt sig bilda ett, till följd af det under fredstid ringare antalet exercerande, bättre öfvadt manskap, afsedt att i första rummet förstärka den del af hären, som genast uppställes emot fienden. Uti 11 af nu gällande beväringsfö som denna lyder i kongl. kungör bröari 1858, finnes stadgadt, awvt till rikets skola, på K. M:ts derom gifna befallning, utgå antingen alla beväringsklasserna, eller den eller de klasser, K. M:t pröfvar nödigt uppbåda, vare sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende på huruvida eller till huru stor del rfattning, så