Aftonbladet – 7 januari 1860, sida 2

—— honom nu. Hvarföre skulle ni det vara? Om ni vill läsa dörren, så att ingen må komma och störa oss, så skall ni säkert, när ni kommer tillbaka, finna honom lika lugn som ni lemnat honom. I alla fall och händelser skall jag sköta om honom tills ni återkommer, och då skola vi genast föra honom derifrån. Både Lorry och Defarge hade sina betänkligheter härvid, och ville gerna att endera af dem skulle stanna qvar, Men emedan det icke blott gälde att anskaffa hästar och vagn, utan äfven respass, och emedan det brådskade, enär det redan långt lidit på aftonen, blef det dervid, att de skulle dela sig uträttmngarne emellan, och de skyndade sin väg. Qvällen hade inbrutit, och dottren nedlade sitt hufvud på det hårda golfvet vid fadrens sida, och vakade öfver honom. Mörkret blef allt tjockare och tjockare, och de lågo båda stilla, till dess skenet af ett ljus skimrade genom hålet i väggen. Lorry och Defarge hade ställt allting i ordning för resan, och medförde, utom reskläder och kappor, bröd och kött, vin och varmt kaffe. Defarge stälde dessa saker, jemte lyktan, som han bar, på skomakarbänken (den enda möbel som fans i rummet utom en britsch), och han och Lorry uppreste fången och stälde honom på benen. Ingen mensklig skarpsynthet skulle hafva förmått läsa hans själs hemligheter i detta ansigte, som nu endast bar uttryck af en skygg förundran. Om han visste hvad som hade händt, om han mindes hvad de hade sagt honom, om han hade något begrepp om att han var fri — allt detta var frågor, som det ej stod i mensklig makt att kunna besvara. De försökte tala honom till; men han var så förvirrad ochsåälångsamZattisvara. att de blefvo ängsliga öfver hans bortkommenhet och kommo öfverens, att för det närvarande icke bråka mer med honom. Han hade ett vildt och hemskt sätt, att litet emellanåt gripa om bufvudet med sina båda hän