Aftonbladet – 7 januari 1860, sida 1

lig, uttryckslös blick, utan .att fortsätta sitt arbete. Han såg aldrig på Defarge,som stod framför honom, utan att först se ned på båda sidor om sig, liksom hade han förlorat vanan att i tanken sammanbinda ljud med ort; hän tälade aldrig, utan att först irra omkring med ögonen på det viset, och glömde sedanaf att tala vidare, Tänpker ni få de der skorna färdiga i dag 2x frågade Defarge, i det han vinkade åt Lorry att komma närmare, : Hvad var det ni sade ?p Tänker ni få de der skorna färdiga I dag ? Kan inte säga, om jag så tänker. Jag tror nog det. Jag vet icke.n :Men frågan påminde honom om hans arbete, och han -lutade sig öfver det igen. Lorry framträdde sakta, qvarlemnande dottern vid dörren När han hade stått en minut eller par vid Defarges sida, såg skomakaren upp. Han visade ingen öfverraskning vid att se ännu en figur, men han förde mekaniskt ett finger till. sina läppar då han betraktade honom (hans läppar och hansnaglar voro af enahanda matta blyfärg), hvarefter handen åter sjönk ned på arbetet, och han böjde sig åter ned öfver sin sko. Allt detta var ett ögonblicks verk. Ni har främmande, ser nin, sade Defarge. Hvad var det ni sade? : Här är en främmande herre, som vill göra er ett besök. Skomakaren såg upp på samma vis som förut, men utan att taga handen från sitt arbete, , : Hör på,, sade Defarge, här är en herre, söm förstår sig på att bedöma en väl gjord sko, när han får se en. Visa honom skon, såm ni håller på med. Tag skon, min herre. Lorry tog skon i sin hand. r nSäg, herre; hvad det är för en sko, och dens namn som gjort benne. Nu uppstod en längre paus än vanligt innan skomakaren svärade: