Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 2

po Ur en korrespondensartikel från Stockholm till ?Feedrelandet? meddela vi följande rörande behandlingen: af den italienska frågan på svenska riksdagen: Om det, med afseende på riksdagens uppträdande som tillfällig interveniens? i detta stycke utländsk politik, tillätes mig göra en allmän reflexion, hvilken kan synas smaka af någon nationel sjelfkärlek, men likväl ej alldeles är gripen ur luften, ville jag fästa er uppmärksamhet på det karakteristiska hos oss svenskar, att icke gerna försumma något tillfälle att på sitt sätt och i mån efter omständigheterna hvad man kallar ?kasta sitt ord i vågskålen? och låta höra af sig i Europa. Tillfällena dertill hafva fordom varit större och fätare, men den gamla vanan har intet ögonblick blifvit för gammal. Det lefver hos vår nation ännu i dag ett märkvärdigt intresse för verldens allmänna angelägenheter, dessa, som ju eljest ej angå oss, ett intresse, icke mindre lifligt derföre att vi numera blott sällan kunna göra det på något sätt gällande, en instinkt för att betrakta saker i stort och en sträfvan fill att iden utländska politiken ännu påminna andra om, att vi dock äro sönerna och sonsönerna af ett i Europas råd betydande och mäktigt folk. Det är hos oss ett behof att visa, att vi åtminstone i-våra tendenser och våra åsigter icke vanslägtats från mera lysande tidehvarf, det är en känsla, som då och då blossar upp med lågan af en aldrig helt förtärd brand, och jag tror att-den opartiske betraktaren skall deri finna ett hedrande mnätionaldrag i stället för ett öfverdådigt donquixoteri. o— Då vi icke blott sjelfva yttrat betänkligheter med afseende på valet af Sverges 7 Fr EE. TELE, UKSe na En LR