Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 2

z Hvarenda dföppe, Jacques, svarade Dearge. Sedan detta utbyte af dopnamn var verkstäldt, hostade fru Defarge, under det hon petade sig i tänderna änhu en liten smul och drog sina ögonbryn en liten mån högre upp Det är icke oftan, :sade den andre af de tre till Defarge, som många af de der stackars kröken få känna smaken af vin eller af någonting annat ändtligen än svart bröd och död. Är det icke så, acques? Det är 53, Jucquesn, svarade Defarge: Vid detta andra utbyte af dopnamn hostade fra Defarge; under .det hon ännu med allfortfor. att peta sig i tänderna åter och hennes ögonbryn höjde sig mån högre. de tre sade nu också sitt ord i det han satie ned sitt glas och slickade sig om munnen. väl, gunås! Det är en bäsk smak de alltid ha i munnen, de stackars kräken, och ett svårt lif ha de visst, Jacques. Har jag inte rätt, Jacques? : mänga har då rätt, Jacques, lydde monMian Je : ges svar. tredje utbyte af dopnamn verkställdes isammi nblick som fru Defarge lade ned sin tandpetake, drog upp itgonbrynen, och rörde 1; ölen. aJö, ja, ir nog sant det,, mumlade Defarge. Go Herrar... min hustrul De trev konerna togoraf sig hattarna för frö -— Defa g d fre bugningar, Hon besvarade deras Mitighet med en böjning på hufvudet. och SS hastig blick. Sedan såg hon sig liksom tillfälligtvis omkring i salen, återmed stört Skenbart lugn sin stickstrampa och började sticka mycket flitigt. 30 berrar,, sade hennes man, som med sitt: Föga hade gifvit noga akt på henne,