Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 1

Hvad nu? Har du blifvit kollrig), sade krogvärden, i det han gick tvärs öfver gatan och strök öfver roligheten med en näfve gatsmuts, som han hade upptagit till det ändamålet. Hvarföre skrifver du på allmän gata? Kan du ej få dig något annat ställe att skrifva på, din gök? Med dessa ord (lade han sin renare hand (kanske tillfälligtvis, kanske icke) på gycklarens hjerta. Denne slog med sin hand ett starkt slag på krogvärdens, tog ett skutt i vädret, och kom ned i en fantastiek, dansande ställning, medesin ena sko, som hanryckt af sig, i handen. Han såg i denna ställning högst besynnerlig ut. Sätt på dig skon och lär dig en gång att . kalla vin för vino, sade den andre. Med dessa ord aftorkade han sin sölade hand på gycklarens rock, och det med flit, alldenstund han hade sölat ner sin hand för karlexs skull, hvarpå han gick tillbaka och in i värdshuset. Bemälde krogvärd var en tjosshalsad, berkulisk man om en tretti år, Och troligen af ett hetsigt temperament; ty ehuru det var en bitterkall. dag, hade had icke dragit på sg rocken, som hängdedöst öfver hans sknldra. Hans skjortärma voro dessutom uppvikac, och hans brupa armar nakna upp till armbäigen. På hufvudet bar ban ingenting mer än SN kruslockiga korta och svarta hår. Detvar för öfrigt en mörklagd man, med ett par bra ögon och en försvarlig berdd emellan dem. På det hela såg han godsint och derjemte långsint ut; det syntes nog, att han var en j beslutsam och oböjlig karl, en karl, som det ej var godt att möta på en smal väg. sMadame Defarge, hans hustru, sattikrogsalen bakom disken då han kom in. Madame Defarge var en storväxt qvinnay af uni geför samma ålder som hennes man, med ett : vaksamt öga, som sällan tycktes gifva akt på