Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 1

made, hvilket endast inträffade efter ett starkt regn, och då strömmade det, i otaliga rännillar ända in i husen; Här och der vid gatorna hängde, på långt afstånd från hvarandra, lyktor vid ett rep upphissade på ett block; om natten, sedan lykttändaren nedhissat och tändt dem, och upphissat dem igen, gungade några rykande dankar iluften liksom på svallande sjö. Till sjös voro de ock, och både skepp och besättning hotades af annalkande storm. Ty den tid nalkades, då de utmärglade hampspökena i denna sambhällsregion hade, under lätja och hungersnöd, gapat på lycktändaren så länge, att det slutligen föll dem in att göra en förbättring i hans metod, och bissa upp menniskor med samma rep och block, för att på sådant sätt söka få htet ljus i sitt mörker. Dock var den tiden icke ännu kommen; och hvarje vind, som blåste öfver Frankrike, satte förgäfves hampspökenas skynken i rörelse; ty fåglarne, de granna fåglarne och sångfåglarne, läto icke skräma sig deraf. Krogen, som var belägen i ett gatuhörn, hade ett något prydligare utseende än de fiesta andra krogar, och värden hade stått utanför dörren till sitt bus, klädd i gul väst och gröna byxor, betraktande kampen om det spilda vinet. Det rör mig in sade ban,i det han höjde litet på ax Det var åkardrängarne som gjorde det. De få skaffa mig ett annat fat.n I detsamma fick han ögonen på den långa gycklaren, som hade skrifvit på väggen, och ropade åt henom tvärs öfver gatan: pHvad har. du för dig der, Gaspard? pek TC timed knipslug oik af den soralldeles sitt syfte, t med folk af den